Har ni någonsin funderat på varför vissa människor kommer in i våra liv? Människor som berör oss eller ställer till med problem. Människor som berikar och förbryllar.

Det är spännande med människor och vi vet aldrig när vi möter en ny människa vad de har för agenda. Samtidigt som vi vill skydda oss själva så kan det ibland bara vara skönt att öppna dörren en aning för att se vad som finns där bakom.

Människor vi möter
Senaste tiden har just detta fått mig att fundera. Hur människor kommit in i mitt liv genom åren och speciellt senaste tiden. Detta har fått mig att fundera på varför detta händer just nu och vad dessa människor har i just mitt liv att göra. Genom åren har människor kommit och gått i mitt liv och många har även stannat. De har lärt mig massor och gett mig saker som berikat mitt liv. Sedan har det funnits människor som kommit och gått samt lämnat tankar efteråt. Varför skulle de komma in i mitt liv för om de bara skull förstöra?

Jag tror på att alla människor vi möter har ett syfte i våra liv. De kommer till oss av en anledning. Antingen är det för att hjälpa oss, berika våra liv eller bara för att lära oss något och sedan gå vidare. Senaste tiden har det kommit in många nya människor i mitt liv, men även några som funnits där förut. Personer som börjat ta mer plats i mitt liv och visat sig mer. Alla nya människor berikar mitt liv och ibland kan jag undra varför det händer just nu.

Det är rätt tid
Tidigare kändes det som att tiden stod stilla och det mesta var tråkigt. Ekorrhjulet rullade snabbt och alla dagar var likadana. En känsla av att inte duga och räcka till eller att bara leva för andras skull. Det är vad människor vi möter kan göra med oss. Få oss att känna att vi inte duger till någonting utan att höja dem. Våra behov försvinner och vi mår allt sämre, tills vi vågar ta steget och säga stopp. Där kan man fundera på vad sådana människor har för syfte i vårt liv. Jag vet precis vad denna människas syfte var. Jag fick någonting helt fantastiskt och sedan var meningen att jag senare skulle hitta mig själv, utan den här personen.

Just nu känns det som rätt tid för mig. Det har hänt massor med saker senaste året och senaste halvåret har jag funnit människor som verkligen finns där för mig. Jag svämmar nästan över av tacksamhet av att bara veta att dessa människor bryr sig. Jag får vara den jag är och jag duger faktiskt till annat än att bara behaga andra. Jag har funnit många nya vänner och de vänner jag har redan känner ha verkligen visat att de finns där för mig, i vått och torrt. Kan inget annan än att vara glad över att kunna le igen. Känna att jag får vara jag och att människor kommer in i mitt liv för att jag är jag.

De där människorna vi möter, de kan verkligen ha ett syfte i våra liv. Jag vill inte tro att människor kommer med ett dåligt syfte, i alla fall inte med mening. Många människor man möter skapar en konstig magkänsla och då gäller det att höja blicken. Genom åren har jag blivit mer och mer misstänksam, men samtidigt mer öppen för de människor som jag faktiskt märker är mina sanna vänner. Tänk när man möter en människa, vad lite vi vet om vad just denna människa kommer att göra i vårt liv. Ändå en spännande tanke måste jag säga.

Min mamma och pappa kommer alltid vara mina föräldrar, i vått och torrt. Likadant som jag alltid kommer att vara mamma till mina barn. Att finnas där för dem och hjälpa dem genom livet. ALLTID!

Det är det finaste jobbet vi har i livet, det där jobbet som är obetalt och ganska slitsamt många gånger. Jobbet som förälder, vårdnadshavare och stöttepelare. Till och med när barnen blir vuxna fortsätter jobbet och jag kommer aldrig säga upp mig.

Slutar aldrig vara förälder
För lite mer än arton år sedan fick jag en titel som betyder allt. Jag blev mamma till världens finaste dotter och sex år senare kom hennes syster. Perfekta duon och jag har aldrig haft en längtan efter fler. De är och kommer alltid att vara mitt ALLT. Jag kommer alltid, även om jag ibland inte orkar, att ställa upp för dem. Oavsett vad, alltid oavsett och för evigt. För om man får barn så har man ett ansvar och man slutar aldrig vara förälder. Man är det alltid och det är ett jobb som man aldrig kan sluta på.

Däremot har jag det senaste året upptäckt att jag inte delar den känslan med alla. För många räcker det med att vara förälder på ett papper och sedan är det inte mer med det. Man gör sin försörjningsplikt och sedan sitter man där med polarna och skryter över sina fantastiska barn, även om man inte vet ett dugg om hur de egentligen mår. Det är ändå märkligt. Barn är ingen status symbol och även om jag tvingas till att ta ansvaret för mina barn så göra jag det med glädje. Visst kan jag sitta där med mina vänner och prata om mina barn med stolthet, precis som alla andra kan. Skillnaden är bara att jag vet hur de har det, inte bara hur de har det på ytan.

Kan aldrig vara förälder på deltid
Det går inte att släppa föräldraskapet bara för att någon annan har ansvaret just då. Man är förälder på heltid, oavsett vart barnen är. Man kan inte bara visa upp dem som troféer och berätta hur fina de är och hur duktiga de är. Jag tycker inte ens att man har rätten att göra det om man inget vet om dem. Ett föräldraskap varar livet ut. Visst fattar jag att det inte är så lätt många gånger att vara förälder. Jag lovar att jag blivit prövad hårt som mamma. Det är det svåraste och mest krävande jag någonsin gjort. Förtvivlande, frustrerande och samtidigt oerhört fantastiskt när man sitter där tillsammans med sina juveler. Man ser dem växa och bli starkare. De klarar saker och berättar om bra och dåliga saker. Jag skulle aldrig vilja vara utan det.

Jag vill inte vara förälder på ett papper och jag vet att de verkligen behöver mig. De behöver tryggheten, de behöver ron att får vara sig själva och utvecklas. Allt detta får jag se och vara en del av varje dag. Kan man verkligen välja bort det? Ja, det kan man tydligen. Medvetet eller inte, det kan jag inte svara på och jag förundras varje gång jag hör om det. Jag är vuxen och mina föräldrar finns alltid där för mig, genom vått och torrt. Tror det gäller att finnas vid barnens sida i tårar och förtvivlan. I frustration och ilska. Det är inget som syns utåt och i text kommer de aldrig skriva att de inte mår bra. Det är bara när man ser dem på riktigt som jag verkligen inser att jag älskar att vara mamma till mina älsklingar. Inte på deltid utan evigt och för alltid. Varje stund, varje minut.

Man kan aldrig sluta vara förälder och det fascinerar mig verkligen att det är så lätt att bara släppa taget. Att tro att man har den bästa kontakten och alltid får höra hur bra ens barn mår. Visst, alla gör som de vill och jag fattar att det inte är lika lätt för alla att ta ansvar, men det får vara deras val. Vi alla är olika och jag vet varje dag att det är värt varje sekund. Det är nämligen upp till oss föräldrar att skapa en bra relation med våra barn, det är aldrig upp till barnen. Säger inte att jag är bättre än någon annan för jag har brister som förälder. Ingen är ett proffs för alla barn är olika, men känslan av att få finnas i sina barns närhet och vara den de ringer när de inte mår bra är verkligen den bästa i världen.

Vad vore livet utan positivitet?

Veckorna passerar i livet och det gäller att hänga med. Vissa veckor händer det inget speciellt medan andra veckor svämmar de över med saker. Både bra och dåliga.

Veckans mest positiva
Det var ett tag sedan jag skrev ett sådant här inlägg och jag tyckte det var dags. Inte för att jag just nu måste leta efter det positiva utan för att jag bara vill plocka fram guldkornen i livets berg- och dalbana. Jag har varit frånvarande här på bloggen till och ifrån. Det har berott på att tiden inte räckt till och då måste man prioritera. Nu känner jag att det är dags att skriva om det positiva och denna vecka har det inte varit svårt då det hänt många bra saker som bara gjort att det bubblar i livet.

Skulle kunna skriva mycket just nu, men detta är guldkornen från denna vecka:

Myskväll med tjejerna
Torsdagen spenderade vi tillsammans i soffan med mat och fotboll. Många känslor omkring fotbollen denna kväll, men till slut gick det vår väg. Firade lite extra den kvällen också för livet.

Fredagsmys hos Maria
I fredags var jag och O hos en kompis till mig och hade fredagsmys. Maria och jag fick en härlig pratstund med ost och vin medan döttrarna intog tevesoffan med sitt fredagsmys. Ett härligt sätt att kicka i gång helgen på.

Sängen
Måste få komma med på denna lista. Som jag har längtat efter den där sängen och nu står den där på plats och det känns så skönt. Nu blir det att fortsätta göra iordning där inne så att jag får det som jag vill ha det. Bonus också att jag blivit av med min gamla säng. Känns riktigt grymt.

Planer för nästa vecka
Skönt att ha något att se fram emot och det såg jag och min kollega till. Vi bokade bord och planerade in lite roligheter nästa vecka och det kan nog sluta hur som helst. Fyra galningar som gör stan kan blir hur kul som helst. Ser verkligen fram emot det.

Skön känsla i kroppen
Här ska man passa sig för att vara för entusiastisk för vad som helst kan hända och det kan gå fort, men ändå har jag en skön känsla i kroppen just nu. Det känns som att mycket gammalt har kastats ut ur livet och det nya som kommer in är så bra. Bär med mig den känslan framöver och hoppas den håller i sig.

Tack för denna vecka!
Nu väntar en ny vecka och det händer mycket även då. Mycket roligt att se fram emot och sedan ska jag trycka in ett föräldramöte i skolan också. O ska till sin pappa och jag ska unna mig själv att göra det jag vill. Visst är A hemma, men hon är duktig på att klara sig på egen hand. Även om vi kan få lite tid bara vi också.

Morgondagen är ett oskrivet blad och det är vad som gör livet så spännande. Det vi inte klarade i dag kan bli fullt möjligt en annan dag. Det gäller att aldrig ge upp för gör vi det förlorar vi en del av oss själva. Tänk vad som skulle kunnat hända om vi kämpat lite till. Det bästa har inte hänt ännu och jag väntar med spänning. Njut av livet och lev NU. Tiden kommer aldrig åter och det gäller att sluta leva i det förflutna.

Ha en fantastisk vecka!