Denna fredag får inledas med fem en fredag. Jag brukar vanligtvis avsluta med mina fem positiva på söndagar och kickar igång helgen på detta vis denna vecka istället.

Kände att jag behövde hitta på något nytt och hängde därför på Elisa och hennes Fem en fredag.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar hos Elisa så jag och även ändra kan se din blogg och hitta dina svar. Kom ihåg att länka hos Elisa för att flera ska kunna ta del av Fem en fredag.

Fem en fredag v. 36: Veckofrågor

1. Vad har du gjort mest i veckan?
2. Vad har du inte gjort som du skulle ha gjort?
3. Vad har du hittat på i veckan?
4. Hur har du sovit?
5. Vad ser du fram emot med helgen?

Vad har du gjort mest i veckan?
Jobbat och varit på möten känns det som. Har haft en kaosvecka på jobbet och dagarna har gått i ett. Vardagsbestyren har tagit tid och orken har inte riktigt funnits där. Har landat i soffan en stund på kvällen och även om jag numera kan släppa en massa gamla saker finns de där och oroar mig.

Vad har du inte gjort som du skulle ha gjort?
Min skoluppgift och fixat böcker. Inlämningen av första uppgiften är på måndag och jag tror jag hinner, men än har jag inte fixat alla de böcker jag behöver. Däremot hittade jag en bok begagnat som jag köpte och det kändes riktigt skönt. Får bli en tur till biblioteket någon dag och ordna resten.

Vad har du hittat på i veckan?
Ingenting egentligen, bara en massa måsten. Har försökt planera in saker, men tiden har inte funnits och det är bara att gilla läget. En bra sak däremot var att jag äntligen kom iväg till gymmet igen. Som jag har längtat dit och den fina träningsvärken fick jag på köpet.

Hur har du sovit?
För en gång skull har jag sovit riktigt bra. Visst kommer jag i säng alldeles för sent på kvällarna och går upp tidigt, men sömnen har blivit bättre och jag har lättare att somna på kvällarna. Känns skönt efter att ha haft stora problem med sömnen en längre tid.

Vad ser du fram emot med helgen?
Finns mycket att se fram emot denna helg. Yngsta dottern var borta hela förra helgen och denna helg är hon hemma. I kväll väntar fredagsmys med en vän till mig och hennes dotter. Det var ett år sedan vi sågs sist och det ska bli så mysigt att äntligen ses igen. I morgon har jag inga planera förutom att ta tag i en del saker hemma och göra min skoluppgift. Sedan kommer söndagen och då blir det tidigt upp för resa till Märsta och titta på Folkracetävling. En hel dag med mina älskade döttrar och en massa fartfylld motorsport, det kan inte bli mycket bättre än så.

Önskar er en riktigt fin helg och hoppas att solen skiner på oss.

Höstterminen startade och jag kände mig taggad. Sedan vet jag inte riktigt vad som hände. Tiden gick och det som skulle vara förberedelser och ingen stress blev inte alls som jag hade tänkt mig. Nu gäller det bara att göra det bästa av situationen.

Jag vill verkligen klara denna termin och jag vill verkligen klara nästa. Ämnet är mitt och jag tror på att kursen kan ge mig ytterligare en skjuts framåt i mitt skrivande. Måste bara få tiden att klicka med allt.

Ingen bra start
I början av en kurs är det alltid lite svårt att komma igång tycker jag. Studievägledningen kommer och man läser igenom den. Litteraturlistan skummas igenom och det bästa är om man kan skaffa alla böcker innan. Så blev det inte riktigt denna gång. Kursen har nu pågått i snart två veckor och jag har inte skaffat en enda bok. Deadline för första uppgiften närmar sig och jag vet inte riktigt hur jag tänkte.

Det blev ingen bra start och nu måste jag ta tag i det på riktigt om jag ska klarar av det. Denna kurs skulle bli utan press för mig då jag har så mycket annat att göra och tänka på just nu, men just nu känner jag mig ändå pressad. Det är bara att hålla tummarna för att alla böcker finns tillgängliga. Första uppgiften kommer inte att bli ett problem, men nästa behöver förberedas. Varför gör jag så här hela tiden?

Gillar pressen
Alltid när jag hamnar i dessa situationer inser jag att det finns en mening med att jag gör som jag gör. Visst gillar jag planering och förberedelser, men de bästa texterna och inlämningarna har jag gjort under press. Kanske är det så att min hjärna kommer i håg det och ger mig en utmaning varje gång. Jag må älska utmaningar, men stressen har jag inte mycket till övers för.

Denna kurs i kreativt skrivande ska ge mig verktygen för att fortsätta mitt skrivande och för mig att komma längre med mina redigeringar. Det tråkiga är bara att innan man kommer dit måste man klara av delkurs 1 och den innehåller betydligt mer än att bara få skriva. Självklart kommer den ge kunskaper i skrivande, men är man lite otålig som jag så vill jag direkt hoppa till steg två. När jag tänker på det kan jag inte låta bli att skratta. Att jag gör samma sak varje gång är typiskt mig och jag kanske bara ska acceptera att det är den jag är.

Trots det måste jag idag ta tag i den där litteraturlistan på riktigt för att åtminstone försöka få tag på böckerna till nästa uppgift. Håller tummarna för att biblioteket kan leverera ännu en gång.

Dag ut och dag in. Backe upp och backe ner.
Ekorrhjulet snurrar på och vi märker inte hur vi sakta försvinner. In i det vana och självklara, in i det som vi tror är det liv vi valt allt leva.

Rakt in i det och igenom det. När vi kommer ut ur det inser vi att livet försöker säga oss något. Livet pickar oss på axeln och harklar sig. Ställer frågor vi inte vill svara på och det skapar en mängd med tankar. Lever vi verkligen det liv vi vill leva?

Livet vill säga mig något
Vi drömmer om saker och vi förverkligar vissa av våra drömmar. Åren går och fler drömmar kommer. Barn, hus, bröllop, drömjobb och en tillvaro där man kan falla ner i soffan på kvällen med ett leende på läpparna. Vi alla drömmer om olika saker och vi nöjer oss med olika saker. Alla är olika och det är först när prövningarna kommer som vi behöver tänka till. Vi behöver fundera på hur vi mår och om vi verkligen lever som vi lär.

För några år sedan drabbades jag av en utmattning och livet stannade. Det jag lärde mig då om mig själv har jag haft stor nytta av. Jag är inte glad över att drabbas av det jag gjorde, men ut av det kom en annan jag. Livet påminde mig om hur skört det är och att man ska ta till vara på det. Sedan rullade det på igen och jag valde studier för att få må bättre och uppleva en del av min dröm. Mitt i allt vändes livet upp och ner och det kändes som att jag voltade med bilen och rullade runt tio varv innan allt stannade och delarna ramlade av. Där och då insåg jag än en gång att livet vill säga mig något.

Leva som man lär
När jag kliver ur den där sargade bilen som rullat mig runt inser jag att jag lever, även om jag många dagar trodde att jag skulle dö. Det får mig att fundera, lever jag det liv jag vill leva?
Det ska inte ältas till ren förbannelse för då blir man galen, men vi får bara ett liv och vi ska inte behöva tro att vi dör innan vi tar tag i det. Där står jag just nu och jag är duktig på att säga hur man ska leva för att må bra, man jag lever inte som jag lär. Jag har lyssnat på vad livet vill säga mig och där står jag nu.

Jag har borstat av mig dammet och jag står upp, trots alla varv i den sargade bilen. Det måste ändå betyda något. Livet vill säga mig mycket och det får mig att le. Det betyder att jag inte gett upp och vill göra allt jag kan bara för att få skratta och leva ett liv som jag trivs med. Vi alla förtjänar att få må bra och det är bara vi själva som måste våga köra igen efter att ha voltat. Jag vågar och det vet jag. Det kommer stunder som jag bara längtar efter och jag måste bara inse att alla drömmar i livet inte alltid blir som man har tänkt sig. I stället måste man tro att de steg man tar efter en jobbig händelse är åt rätt håll.

Jag välkomnar det livet har att säga mig och jag suger åt mig allt. Det är min tur nu att få sträcka upp händerna i luften och känna medvinden fladdra i håret. Jag har nog aldrig tidigare varit lika redo. Jag vill inte tacka för all skit som snurrade runt där under volten som varade i flera år, men ändå sa den mig mycket och det är jag tacksam över. Idag vet jag hur stark jag kan vara och den styrkan ska jag använda för att göra livet till det allra bästa. Jag kanske inte är redo att ta några stora kliv och ropa hurra ännu, men jag är en bit på vägen och det kan jag tacka livet för när det viskade i mitt öra.