Vem ser vi om vi ser på oss själva?

Ser vi alla saker vi klarat av som är jobbiga eller ser vi bara vad det lämnat för spår i vårt yttre? Ju äldre vi blir är det lättare att acceptera sitt yttre och sluta bry sig lika mycket. I stället börjar man leva och tar vara på den kropp och det utseende vi fått.

Hur vi ser på oss själva är olika genom åren. Jag har en tonåring som har letat länge efter att hitta sig och den hon vill vara. Det har haft ett högt pris men att få höra från sitt barn att de är nöjda med den de är måste vara det bästa som finns. Däremot pratar vi mycket hemma om hur kompisar till henne ser på sig själva och hur man trots allt själv måste göra något åt sig själv om man inte är nöjd.

Du är den du är, var stolt över det
Vi väljer själva vem vill vara och vi har möjlighet att välja vilken stil vi vill ha. Att våga gå sin egen väg är fantastiskt men inte alltid det lättaste när vi trots allt ska följa någon typ av normer. Jag hör ofta hur min dotters kompisar klankar ner på sig själva och säger hur fula de är och det gör mig förbannad. De är alla vackra tjejer som bara behöver se sig själva på ett annat sätt.

Vi ska vara glada för den vi är och man får helt enkelt göra det bästa av det vi fått. Alla är vackra på sitt sätt men det gäller att lära sig att tycka om sig själv. Man ska vara stolt över sitt utseende och är man inte nöjd kan man trots allt göra små förändringar som faktiskt gör att man ser sig själv på ett annat sätt. Jag menar inga ingrepp här utan det handlar om synen på sig själv och att kanske byta klädstil, sminka sig på ett annat sätt eller något helt annat.

Se dig själv i spegeln
Förr hade jag väldigt svårt att se mig själv i spegeln men trots det så gjorde jag det. Jag valde att ställa mig där och fundera på vad jag egentligen såg. Till en början såg jag alla brister, alla skavanker som kommit med åren och allt det jag inte tyckte om mig med själv. Det gjorde mig så klart ledsen och då bestämde jag mig för att bli snällare mot mig själv. Jag ställde mig där igen och fick inte se några fel, jag skulle bara fokusera på det jag faktiskt var nöjd med.

Det var svårt till en början men sedan kom jag på att jag kanske inte var så ful trots allt. Jag kom på att jag tyckte om mina kvinnliga former, ansiktet var inte så tokigt men det jag kom fram till var bäst var ändå att jag kan le. Ett leende är bland det vackraste som finns och att våga le är en styrka. Efter detta lovade jag mig själv att tänka på bristerna som en del av mig själv, utan dem är jag inte jag. Bristerna och skavankerna kommer från det liv jag levt och varför ska de få förstöra resten av det.

Välj livet och älska i stället för att hata
Jag kommer aldrig få den perfekta kroppen, det perfekta håret och det perfekta ansiktet. Jag vill inte heller ha det för det vore inte jag. I stället lär jag mig varje dag att tacka mig själv för att jag orkar. Jag accepterar att just jag ser ut som jag gör och jag väljer att leva i stället för att hata mig själv varje dag. Det finns redan så mycket hat i världen och varför ska vi hata oss själva. Varför ska vi döma oss själva hela tiden när vi i stället borde älska oss själva.

Jag väljer livet alla gånger. Jag ser ut som jag gör och även om jag inte älskar mig själv varje dag så låter jag i alla fall bli att hata mig själv. Så varför inte ställa sig framför spegeln och titta sig själv djupt i ögonen och lova sig själv att bara se det som är bra. Titta noga så kommer ni att få se de där fina sakerna med er själva och glöm aldrig att det är insidan som till slut är den viktigaste. En personlighet slår ett vackert yttre alla gånger i veckan.

Börja denna vecka med självkärlek och låt bli att se allt det där som ni inte gillar med er själva. Tryck bort det och bjud på ett leende. Det där leendet kan göra någons dag och varför spara på det när det är det vackraste som finns på en människa.

#självkärlek #positivaveckan #positivitet

Jag borde vara van vid det här laget men det här är mycket svårare. Flera manus och litterära texter har jag analyserat men att göra det med sitt eget manus är speciellt.

Vårterminens projekt i skrivande fortsätter och terminen lider mot sitt slut. Det är med delade känslor måste jag säga. Detta borde ha varit min bästa termin men av olika anledningar blev den tyvärr inte det. Arbetet med manuset har fortskridit men den glädje jag borde ha känt har inte funnits där. Livet kom helt enkelt emellan och även om jag gjort allt jag ska önskar jag bara att jag kunnat njuta mer av det.

Snart 75% och jag är stolt
Trots svårigheter med hälsa och andra problem har jag ändå kommit en bit. När jag nu sitter här med snart 75% av mitt råmanus klart kan jag inte känna annat än stolthet. Jag är stärkt av att veta att jag kan skriva ett manus på denna korta tid, trots att hjärnan många gånger varit någon annanstans. Detta tack vare min grundliga planering och de stunder jag verkligen lyckats hitta skrivkänslan.

När jag nu ska göra en analys av halva mitt manus stöter jag däremot på problem. Eller problem kanske är att ta i för mycket men det är inte lätt det kan jag lova. Tänk att läsa en text där du vet hela tiden vad som ska hända härnäst, du vet varje liten händelse och du vet vad alla kommer att säga. Hur ska man kunna vara kritisk i det läget och se vad som behöver bli bättre?

Ett försök att zooma ut och se med nya ögon
Det finns alltid meningar som behöver skrivas om. Dialoger som behöver intensifieras och händelser som kan strykas. Normalt brukar man titta på detta i redigeringen men jag måste säga att det var nyttigt att se det redan nu. Att se de val jag gjort genom halva mitt manus är de val som gjort berättelsen till det den är. I vanliga fall behöver jag en månads vila från mitt manus innan jag kan se på det med nya ögon. Den möjligheten har jag inte nu för jag är mitt uppe i skrivandet fortfarande. Mitt uppe i skapandet av helheten, vilket gör det svårare att analysera. Trots detta har jag läst halva mitt manus och gjort någon typ av analys.

Jag har gjort många analyser av litteratur innan men detta är speciellt. Jag har kommit fram till en del saker som jag kan stryka men även en del saker som jag kan skriva om för att de ska bli bättre. En av de sakerna är att jag måste lita på min egen förmåga att gestalta. Det väcker många tankar hos mig men innan jag kan ta tag i allt detta ska det skrivas klart. Analysen ska lämnas in tillsammans med 75% av manuset på måndag. Det känns riktigt bra och jag vet precis vad jag ska skriva. Nu gäller det bara att göra det också. Efter det är det bara slutspurten kvar innan manuset är helt klart och jag kan inte riktigt tro att det är sant.

#litterärtskrivande #kreativtskrivande #blivandeförfattare

Vi spenderar flera tusentals kronor på dyra semestrar till vackra resmål och glömmer oftast bort vad som finns bakom knuten där vi bor. Vackra vidder, spegelblanka hav och härliga vandringsleder. Är man en älskar av havet precis som jag är det helt fantastiskt att bo där jag gör.

Senaste veckorna har utflykterna varit många och det är jag tacksam över. Vad ska man göra när det inte finns så mycket annat att göra än att bege sig ut och njuta av det fina som finns i närheten. Även om man varit på samma plats flera gånger innan finns det alltid något nytt att upptäcka.

Pärlan Nynäshamn
Jag bor i en skärgårdskommun i södra Stockholm och kan lätt ta mig till havet med bilen på 15 minuter. Det finns mängder med ställen vid havet att besöka och det är lätt att ta sig ut i skärgården med båt. Dessutom är det inte långt till mängder med andra ställen att besöka i grannkommunerna och det klagar inte en havsälskare som jag på. En av de ställen jag gärna återkommer till är Nynäshamn. Orten vid havet med alla dess tillhörande öar, underbara hamn och fantastiska klippor att hänga på.

För ett tag sedan satt jag och dottern hemma och hade tråkigt. Vi behövde hitta på något och gjorde oss i ordning och satte oss i bilen. Vart vi skulle visste vi inte men vi styrde kosan just mot Nynäshamn och när vi kom dit var valet enkelt. Ringvägen är och kommer alltid att vara en favorit i Nynäshamn både för mig men även för många andra. Att kliva upp på klipporna och titta ut över havet är en alldeles speciell känsla och jag önskar att jag kunde vara där en stund varje dag för att hämta energi. Bilderna får tala sitt tydliga språk.

Det bästa är gratis
Att vara på denna plats och se allt detta vackra är gratis. Det finns nära och den energin jag får av det är svår att beskriva. I dessa tider när vi inte kan resa som vi gjort tidigare är jag tacksam över att jag bor där jag gör. Nära havet och alla dess fantastiska platser som finns att besöka. Känslan av att titta när solen glittrar i havet är magisk och jag får aldrig nog av den. Jag skulle lätt kunna bo på den där klippan och vakna till denna utsikt varje morgon, tänk vilken energikick det skulle vara.

Kanske är det vad vi alla borde göra. Se oss om och upptäcka vad vi har bakom knuten. Allt det vackra som vi oftast tar för givet och som alltid finns där. I dessa tider när vi ska stanna hemma och inte resa överallt är det just dessa platser som ger oss den energi vi behöver för att orka. Alla de många vackra platser vid havet, i skogen eller för den delen i staden. det är vad vi har tillgång till just nu och det är lika bra att njuta av det fina som finns i närheten.