Det är inte långt kvar nu och det känns riktigt skönt. Det skulle ha varit min bästa termin under hela min studietid men det blev inte riktigt så. Livet kom emellan och störde mitt skrivliv oh nu kämpar jag med att hinna med allt innan terminen tar slut.

På måndag ska det in
Trots alla svårigheter i livet har jag trots allt lyckats komma hela vägen men så här på slutet är energin helt slut. Om två dagar ska manuset i sin helhet lämnas in och jag har alldeles för mycket kvar att skriva. Jag hade satt upp ett mål på hur många ord manuset skulle innehålla men jag kommer inte uppnå det. Till en början störde det mig men jag har fått acceptera att det är så det ser ut.

Jag får helt enkelt gilla läget och göra det allra bästa av situationen i stället. Att skriva slutet av en berättelse är inte det enklaste och jag känner hela tiden att jag hamnar i någon typ av skrivkramp som gör mig förbannad. Hur jag ska komma ur den vet jag inte riktigt och det gör mig stressad. Att sitta och stirra på ett word-dokument utan att kunna få ur sig orden är den värsta känslan som finns och jag fullkomligt hatar den. Att dessutom drabbas av det precis innan deadline är ännu värre.

Bär en viss sorg
Jag ska klara detta och det har jag bestämt mig för även om det inte kommer bli som jag tänkte mig från början. När jag nu ser tillbaka på denna termin och tänker på de förväntningar jag hade är det med en viss sorg. Jag levde i en dröm och skulle få ägna all min tid åt att skriva en bok under terminen och jag var hur lycklig som helst. Den lyckan blev senare bortsuddad och ersatt av en enda lång kamp för att hinna med hela tiden. Jag kan inte säga att det varit tråkigt och det finns ändå stunder som jag har njutit av skrivlivet men för det mesta har jag kämpat mot min egen trötthet.

Det positiva är ändå att jag snart är klar med ännu ett manus och jag vet nu att det går att skriva ett manus på kort tid. Önskar bara att hälsan hade varit med mig så hade det varit betydligt enklare. Jag ger mig själv en klapp på axeln och försöker slutföra mitt manus. PÅ måndag ska det in och när jag väl är klar ska jag fira. Alla framgångar förtjänar att firas och det tänker jag göra även denna gång.

Önska mig lycka till att nå i mål. Jag kommer verkligen behöva det.

Vem ser vi om vi ser på oss själva?

Ser vi alla saker vi klarat av som är jobbiga eller ser vi bara vad det lämnat för spår i vårt yttre? Ju äldre vi blir är det lättare att acceptera sitt yttre och sluta bry sig lika mycket. I stället börjar man leva och tar vara på den kropp och det utseende vi fått.

Hur vi ser på oss själva är olika genom åren. Jag har en tonåring som har letat länge efter att hitta sig och den hon vill vara. Det har haft ett högt pris men att få höra från sitt barn att de är nöjda med den de är måste vara det bästa som finns. Däremot pratar vi mycket hemma om hur kompisar till henne ser på sig själva och hur man trots allt själv måste göra något åt sig själv om man inte är nöjd.

Du är den du är, var stolt över det
Vi väljer själva vem vill vara och vi har möjlighet att välja vilken stil vi vill ha. Att våga gå sin egen väg är fantastiskt men inte alltid det lättaste när vi trots allt ska följa någon typ av normer. Jag hör ofta hur min dotters kompisar klankar ner på sig själva och säger hur fula de är och det gör mig förbannad. De är alla vackra tjejer som bara behöver se sig själva på ett annat sätt.

Vi ska vara glada för den vi är och man får helt enkelt göra det bästa av det vi fått. Alla är vackra på sitt sätt men det gäller att lära sig att tycka om sig själv. Man ska vara stolt över sitt utseende och är man inte nöjd kan man trots allt göra små förändringar som faktiskt gör att man ser sig själv på ett annat sätt. Jag menar inga ingrepp här utan det handlar om synen på sig själv och att kanske byta klädstil, sminka sig på ett annat sätt eller något helt annat.

Se dig själv i spegeln
Förr hade jag väldigt svårt att se mig själv i spegeln men trots det så gjorde jag det. Jag valde att ställa mig där och fundera på vad jag egentligen såg. Till en början såg jag alla brister, alla skavanker som kommit med åren och allt det jag inte tyckte om mig med själv. Det gjorde mig så klart ledsen och då bestämde jag mig för att bli snällare mot mig själv. Jag ställde mig där igen och fick inte se några fel, jag skulle bara fokusera på det jag faktiskt var nöjd med.

Det var svårt till en början men sedan kom jag på att jag kanske inte var så ful trots allt. Jag kom på att jag tyckte om mina kvinnliga former, ansiktet var inte så tokigt men det jag kom fram till var bäst var ändå att jag kan le. Ett leende är bland det vackraste som finns och att våga le är en styrka. Efter detta lovade jag mig själv att tänka på bristerna som en del av mig själv, utan dem är jag inte jag. Bristerna och skavankerna kommer från det liv jag levt och varför ska de få förstöra resten av det.

Välj livet och älska i stället för att hata
Jag kommer aldrig få den perfekta kroppen, det perfekta håret och det perfekta ansiktet. Jag vill inte heller ha det för det vore inte jag. I stället lär jag mig varje dag att tacka mig själv för att jag orkar. Jag accepterar att just jag ser ut som jag gör och jag väljer att leva i stället för att hata mig själv varje dag. Det finns redan så mycket hat i världen och varför ska vi hata oss själva. Varför ska vi döma oss själva hela tiden när vi i stället borde älska oss själva.

Jag väljer livet alla gånger. Jag ser ut som jag gör och även om jag inte älskar mig själv varje dag så låter jag i alla fall bli att hata mig själv. Så varför inte ställa sig framför spegeln och titta sig själv djupt i ögonen och lova sig själv att bara se det som är bra. Titta noga så kommer ni att få se de där fina sakerna med er själva och glöm aldrig att det är insidan som till slut är den viktigaste. En personlighet slår ett vackert yttre alla gånger i veckan.

Börja denna vecka med självkärlek och låt bli att se allt det där som ni inte gillar med er själva. Tryck bort det och bjud på ett leende. Det där leendet kan göra någons dag och varför spara på det när det är det vackraste som finns på en människa.

#självkärlek #positivaveckan #positivitet