Ofta räcker tiden inte till, men när jag ställdes inför den störta utmaningen någonsin, i alla fall yrkesmässigt, så var det svårt att hänga med. Det handlade många dagar om att överleva och på något vis så gjorde jag det.

Även om tiden inte fanns så ville jag oerhört mycket. Jag hade mycket att skriva om och det fanns många olika anledningar till att jag inte gjorde det. Både tekniska och även fysiska.

Maj var när tiden inte räckte till
Att försöka summera maj månad är svårt. Jag tror att många gånger höll jag på att klappa ihop helt och samtidigt drevs jag av att klara av den störa yrkesmässiga utmaningen någonsin. En stort rekrytering på över hundra personer som jag skulle ha ansvar för. Inte bara rekryteringen utan även personalansvaret. Jag har aldrig haft någon önskan efter detta ansvar, men när det hamnade i mitt knä var det bara att le och vinka. För att göra en lång historia kort så lyckades vi bemanna Elitloppet med mer än hundra personer och med kort varsel lyckades vi med detta, även om det haft sitt pris.

Min tid räckte inte till och vid sidan av alla andra måsten man har i livet så överlevde jag med nöd och näppe. Tror aldrig jag varit lika trött som jag är nu, men samtidigt är jag stolt. Vi lyckades och efter detta flyger företaget kan jag säga. Att få vara en del av det gör mig överväldigad och jag kan säga att det speglade nästa hela min maj. Som tur var hann jag med en underbar spa- vistelse och lite spontanfotboll. Jag lyckades lämna in sista uppgiften i vårterminens kurs och mina barn stod tätt vis min sida. Kan säga att jag inte varit den bästa mamman denna månad, men på morsdag visade de tydligt att jag trots allt gör ett bra jobb.

Ett försöka att komma vidare
Jag är en spillra efter att ha jobba ungefär 14 timmar varje dag i flera veckor. Knappt orkar jag ta mig framåt, men jag har en tro att det ska bli bättre. Vi LYCKDES och den stolthet jag känner är enorm, jag är nästintill rörd över att ha varit med och skapat detta företag från grunden. Nu vet vi inte vad som kommer härnäst. Därför tuffar jag vidare och är beredd. Just nu behöver jag däremot lugnet och välkomnar det när det väl dyker upp. Det finns mycket som händer framöver och just nu vet jag inte alls vad som sker framöver. Jag behöver vila, men tiden räcker inte till för det.

För att summera maj blir en salig blandning mellan enorm trötthet, spa, jobb, jobb, cheerleadingtävling och en lång rad med nya upplevelser. Känner mig helt matt och hoppas på att juni kan ge mig lite mer tid gör återhämtning och roliga saker. Jag försöker komma vidare och tar ett steg i taget. Välkomnar sommaren med öppna armar och hoppas den kan ge mig mycket. Tack MAJ för allt, även om du gav mig utmaningar jag knappt klarat av. Det kanske är dags att göra det de sakerna för MIN skull, de saker som får MIG att må bra, men det är svårt. Nu lyfter jag blicken och ser framåt. Jag bär med mig den styrka jag insett att jag har och hoppas jag har stor nytta av den framöver. Tack och hej maj! Nu sätter jag mig i förarsätet och försöker ta tillbaka min tid.

Den 1 juni 2021 klockan 22.44 gav jag upp. Sedan fick jag acceptera nederlaget och har aldrig blickat tillbaka. Nu tyckte jag att det var dags att göra någonting åt detta och känslan just är ganska skön.

Ni vet de där stunderna då det bara blir lite för mycket av allting. Man pressar sig till det yttersta, men ändå räcker man inte till. Man ger upp och det känns inte riktigt bra.

Snacka om surdeg
Det skulle ta mig ett helt år innan jag gjorde någonting åt detta. ETT HELT ÅR. Ett kaotiskt år då mycket har hänt och även om det i stunden kändes illa att misslyckas så var det med blandade känslor jag avslutade vårterminen förra året. Många gånger har jag funderat på att ta tag i detta, men var det inte datorn som kraschade så var det jag. Däremot ville jag inte gå miste om denna kurs för jag var så nära att klara den. En enda uppgift att lämna in och även om den var något mastig så var den egentligen enkel.

I fredags 21.26 lämnade jag in den ett år försenade uppgiften och den känslan var magisk kan jag lova. Jag tycker inte om att ge upp som jag gjorde för ett år sedan, även om jag fattar varför. Jag ville ha denna kurs avklarad också och nu är det bara att vänta på bedömningen, men det kan nog dröja. Snacka om gammal surdeg.

Avklarad vårtermin
Nu är vårterminen över för denna gång och jag som lovade mig själv att jag hade pluggat klart jag fortsätter ett tag till. Sommarkurs väntar och sedan hoppas jag att jag kommer in på C-kursen i kreativt skrivande till hösten. Kronan på verket och förhoppningsvis ännu en examen. Efter det får det vara nog känner jag. Som jag har slitit med allt detta. Nu tänker jag en gång för alla göra klart och sedan roa mig med att använda mina kunskaper på rätt sätt.

Nu återstår bara bedömningar av inlämnade uppgifter, men för min del är jag klar. Det är så skönt och om jag blickar tillbaka på mitt studieår så fattar jag inte att jag orkat med. Vilken pärs det varit många gånger, men så mycket jag lärt mig om mig själv och mitt skrivande. Tacksamheten är stor måste jag säga och nu kliver jag vidare i livet. Mot nya mål med avklarade surdegar i bagaget.

Ingen press alls kära juni, men jag behöver sol och värme. Jag behöver en skön månad där lugnet kommer och jag kan få njuta.

Äntligen är det officiellt sommar och även om vädret inte visar det i dag så är den ändå här. Det finns mycket jag vill göra och det händer mycket nu.

Första sommarmånaden
Vilken press jag varit under senaste tiden och är under fortfarande. Jobbar alldeles för mycket, studierna ska avslutas och nya ska påbörjas, skolavslutningar, redigering av fotojobb som halkat efter och en längtan efter att bara släppa allt och få vila. Jag vill göra något roligt och bara få känna en glädje. Därför välkomnar jag juni med öppna armar och jag önskar mig sommar på riktigt.

Försöker härda ut så gott det går just nu och jag vill ha sol. Just i dag har regnet öst ner, men efter regn kommer solsken sägs det och jag får lita på det. Behöver nämligen lite sol och sköna dagar för att återfå lite förlorad energi. Känns som att jag ligger efter med allt, men allt löser sig. Just nu drömmer jag mest om en underbar sommar för det behöver jag verkligen. Härliga och varma sommardagar som efterföljs av ljumma sommarkvällar. Låter helt fantastiskt.

Förväntningar
En sak har jag lärt mig det sista året och det är att aldrig tro på något förens det är bevisat och gjort. Aldrig förvänta sig något och försöka finna sig i att mycket är en kamp i livet. Förra sommaren var för mig ett hål. Det fanns vissa fina och roliga saker, men hela livet ställdes på sin spets och sedan dessa har inget blivit sig likt. PÅ gott och ont. Det som till en början var en sorg blev något som förändrade livet för all framtid. En spark i baken eller ett tecken på att gå vidare. Man kan kalla det för vad man vill, men jag lärde mig att inte ha några förväntningar.

Av förväntningar blir man bara besviken och det vill jag inte bli något mer. Jag har fått nog av det och numera tar jag saker mer som de kommer. Jag kan inte påverka vädret, även om jag önskar mig sol jämt. Jag är där jag är i livet och även om jag vill komma någon annanstans så måste jag acceptera att jag är här och nu. I stället har jag bestämt mig för att njuta extra mycket av alla fina stunder denna sommar och jag tänker börja redan i dag. Även om jag har galet mycket överallt just nu så får jag sno några fina stunder och njuta lite extra.

Välkommen juni! Älskade, underbara sommar.