Allt på en gång

I vissa perioder i livet känns det som att allt händer samtidigt. Det ena problemet efter det andra och den ena och andra branden man hela tiden måste släcka. Till slut finns det ingen energi kvar och då undrar man vad som ska hända härnäst.

Ett steg fram och två tillbaka, ändå finns en framtidstro på att allt ändå ska lösa sig någon gång. Vi måste bara ta oss igenom leran som når oss över fötterna och hitta positiviteten igen. För jag vet att den finns där om vi bara inte ger upp.

Allt på en gång
En olycka kommer sällan ensam sägs det och jag är beredd att hålla med om det. Just befinner jag mig i en riktigt rörig och besvärlig tid i livet, men jag har en tro på att det ska bli bra ändå. Jag måste bara vara stark och ta mig igenom det svåra för att sedan kunna börja leva igen. Under tiden gäller det att hålla ångan uppe, men det är riktigt svårt när sömnen är bristfällig och det alltid händer något nytt jag måste handskas med. Det är lätt att tappa orken helt då.

I stället försöker jag tänka på annat och tar det jobbiga när det kommer. Just nu önskar jag bara att allt inte hände samtidigt och att jag hade tid att andas emellan och eventuellt sova lite bättre, men ingenting är evigt och det kommer att gå över. Kanske är jag starkare än jag tror, även om det känns som att jag helst vill lägga mig under ett bord och sova.

Tid för eftertanke
Någon vidare tid och energi att tänka på det som händer finns inte just nu och jag tillåter inte mig själv till det heller. Jag vet att allt detta låter luddigt, men tids nog kommer allt att falla på plats och då får jag möjlighet att bearbeta allt. För det är trots allt viktigt att få göra det. Tänka efter och känna hur det känns för att kunna gå vidare. För mitt i detta har jag någonstans tappat riktningen och behöver lära mig att leva igen. Jag behöver göra mer än bara existera och jag behöver få känna att jag lever.

Trots allt är det viktigt att inte bara fylla dagarna utan att kunna njuta någon gång, för till slut blir allt tråkigt och tå tappar man riktningen helt. För många käftsmällar, oförutsedda händelser som ställer allt på sin spets och sedan finns det inte så mycket kvar av en själv till slut. Handlingarna blir virriga och ibland vet jag inte riktigt vad jag gör, men jag vet att det kommer att bli bättre. Tids nog så reder allt upp sig och då kan jag börja leva igen, kanske lite mer än vad jag gjort innan. Jag längtar dit kan jag lova!

Kram Mina


Gillar

Kommentarer