Avslutningen på en lång resa

Att försöka sätta ord eller en känsla på att göra klart något man ägnat sig åt en längre tid är svårt. På något vis gör man bara det man ska och sedan ägnar man det inte en tanke. Däremot kan vissa saker kännas viktigare än andra och just en sådan sak har jag ägnat mig åt under helgen.

I inlägget Veckans fem positiva nämnde jag att jag lämnat in en sista uppgift i en kurs. Egentligen är det bara en uppgift i mängden och inte den viktigaste uppgiften i kursen. Ändå är det den sista och den som sätter spiken i kistan på något vis. Att under kursen fått skriva en hel roman har för mig varit det största och viktigaste, men just nu är denna uppgift den som kommer att avsluta det hela.

Avslutningen på en lång resa
Jag har haft väldigt svårt att känna en stolthet över det jag klarat av. Det blev bara för mycket av allt och varje uppgift blev en prövning som jag överlevde. Därför blev det svårt att ta in vad jag klarat av och efter att ha klarat av c- uppsatsen rann bara energin ur mig. Trots att jag klarat den svåraste uppgiften i mina kurser var jag inte klar. Jag hade en termin kvar av det som kommer att bli min examen. Jag kan inte säga att något varit lätt efter det heller då jag tampats med bristande energi och urusel motivation. Trots det har jag gjort det jag ska och nu sitter jag här och sänder en tanke till vad det var jag precis skickat in.

Sista uppgiften i kreativt skrivande III är inskickad och den var inte svårast i kursen, men det är den viktigaste för att den avslutar en lång resa jag har befunnit mig på de senaste tre åren. När jag skickade in uppgiften under helgen tänkte jag inte så mycket på vad den betydde, men så här i efterhand inser jag att jag gjort mitt bästa och givit allt för att kunna plocka ut en examen. Visst har jag en uppgift kvar i en annan kurs, men den kursen är inte en del av min examen och därför inte lika viktig.

Rapporten får bli sista punkten
Sista delmomentet i kursen har handlat om entreprenörskap och det känns som att jag mest gjort det bara för att jag måste. Efter att ha satt sista punkten i manuset kände jag att jag var klar, men jag visste trots det att jag även behövde göra detta. Vi har skrivit en marknadsplan och vi har skrivit en manuspitch, men den uppgiften som fick sätta sista punkten i kursen var en rapport över marknadsplanen. Den skickade jag in i söndags och det kändes riktigt skönt. Efter inlämningen kändes det bara skönt att vara klar, men efter det kom jag på att jag var KLAR. I väntan på slutbetyget i kursen kan jag inte göra något mer och ingenting mer krävs av mig. Jag ska bara få ett betyg och sedan är det bara att plocka ut det jag längtat efter i tre hela år, EXAMEN.

Om jag är stolt och glad?
Jag har svårt att känna det i dagsläget, men jag tror det kommer bara jag få se min examen och ta in att det faktiskt är över. Jag har satt sista punkten i mina studier i kreativt skrivande, i alla fall i Luleå. Känner mig helt galen vid tanken på att jag ens funderar på att studera mer just nu, men man vet aldrig. Suget efter ännu en examen finns där och det skulle sitta riktigt fint med en kandidatexamen i kreativt skrivande. Vad framtiden har att ge vet man aldrig, men så småningom ska jag njuta av detta. Jag ska titta tillbaka på allt som hänt de senaste tre åren och inse att jag lärt mig oerhört mycket. Då kommer nog även stoltheten.

Kram Mina


Gillar

Kommentarer