Blåste bort

Ibland går det inte riktigt som man tänkt sig och då måste man välja en eller annan väg. Kanske blir det som löven på hösten att man blåses åt ett eller annat hål för att hamna någonstans. I diket. På en äng eller varför inte bara fritt i vinden till en bättre plats.

Det blev en stunds frånvaro för mig här och jag kan säga att det bara blev så. Tiden och energin räckte inte alls till och då blev det som det blev. Det kändes som att allt gick sönder och jag la av helt enkelt.

Blåste bort
September var inte min bästa bloggmånad, men det gör ingenting. Livet måste alltid gå före och det fick det göra. Kan säga att jag blåste bort en stund och landade någonstans. Vart jag landade är svårt att svara på, men jag behövde bara få vara. Just nu är det lite för mycket överallt. Jag älskar fart och fläkt, men problemet just nu är att jag inte räcker till. För barnen. För studierna och för jobbet. Mig själv ska vi inte prata om alls.

Mitt i den saknade energin hände det som inte alls fick hända. Det blev en oväntad krasch och i och med det gav jag upp en smula. Min dator, som var gammal, kraschade och allt hopp med den var ute. Det var långa minuter innan jag kom in i molnet för att få veta om ALLT på hårddisken var sparat. Alla bilder, alla texter och hela mitt liv kändes det som. Just då blåste jag nog bort helt som ett höstlöv och jag tror att det tog för mycket energi. När jag såg alla dokument och bilder i molnet rann allt ur mig och jag behövde en paus.

Som att börja om helt
Helt fel läge att en datakrasch skulle ske och det blir som att börja om på nytt. Det behöver inte betyda något fel egentligen, men är man van att ha allt samlat så blir det bara jobbigt. Jag kom efter med studierna och med det tryck på jobbet som är just nu blev det för mycket. Nu hoppas jag att jag kan komma tillbaka igen med ny energi. Ska bara försöka hitta den och kanske även en bit av mig själv.

Kanske är det denna nystart jag behöver i livet. Att bara få blåsa bort ett tag och hämta andan för att fundera på vart jag egentligen ska ta vägen. Jag vill mycket och många gånger snubblar jag. Drömmarna är stora och när energin inte räcker till då blir jag förbannad. Blir hård mot mig själv och tappar ytterligare en bit av det jag byggt upp. Som tur är så kommer jag aldrig ge upp helt. Kanske har jag gett upp mig själv de senaste åren för att få allt att fungera, men det gör lite ont att tänka på det.

Nu har jag blåst bort och kraschat. Inte jag i och för sig, men en del av mig. Den minut jag trodde att mina texter var förlorade och alla bilder var ett minne blott, då vill jag bara lägga mig under en sten. Ligga kvar där och sätta upp en stor skylt att ingen ska störa. Texterna finns kvar. Bilder finns där och även jag är kvar. Nu får jag bara ta nya tag och blicka framåt. För jag vill inte ligga under en sten. Jag vill skapa något nytt och tro på nytt igen. När det kraschar är det bara att börja om igen, kanske är det precis vad jag behöver. En gång för alla!

Kram Mina


Gillar

Kommentarer