Tänk om jag hade vetat om att det varit sista gången, hade jag tänkt annorlunda då eller hade jag känt annorlunda?

Allt roligt kan ha ett slut och det är så med allt här i livet. Vi stöter på stora framgångar och lycka för att sedan falla och tvingas inse att saker som man tidigare tyckte var roligt och stärkande i stället har blivit en belastning. Det är lite där vi varit under hösten och trots att vi tillsammans tog ett beslut vi trodde på så gick det inte hela vägen. Det är med en stor sorg vi konstaterar detta men nu måste vi gå vidare.

Beslutet om framtiden som cheerleader
I höstats skrev jag om att min äldsta dotter, som tävlat i cheerleading de senaste fem åren, och att hon var tvungen att ta en paus. Mer om det kan ni läsa HÄR. När vi nu kom tillbaka efter vilan och hon återigen skulle testa hur ryggen kände så blev det en stor besvikelse. De tårar jag såg just den dagen gör ont i hela själen måste jag säga och jag tror vi båda gav upp just då.
Smärtan var för stor i ryggen fortfarande och tankarna om att kunna komma tillbaka fullt ut i mars för att slutföra säsongen flög i väg långt i fjärran. Var det här slutet?

Den träningen lämnade vi hallen tidigt och med tunga fötter för jag tror att vi båda visste att det var över för denna gång. Det hon kämpat för och med hela hösten kom i kapp henne och beslutet vi behövde ta blev inte svårt. Ryggen håller inte och det är mentalt för svårt just nu för att kämpa för att komma tillbaka till något som bara blivit en belastning och som bara tar energi utan att ge något tillbaka. Att man som femtonåring ska behöva ha så ont i ryggen är inte roligt och just nu är hennes hälsa det allra viktigaste. Även om det betyder att vi tar bort det som i flera år varit hennes allt.

Nöjda med ett vemod
Det slog mig när jag tänkte på detta här om dagen att den sista tävlingen vi fick se henne i var RM/SM och ju mer jag tänker på det inser jag hur stort det är att vi fått varit med om det. Hur glad jag är över att förra säsongen blev som den blev och att hon fick uppleva alla de där stora framgångarna för då visste vi inte att det skulle bli så här. Alla de där gulden med laget, alla minnen med kompisarna och alla glädjetårar vi fått dela. Nu blir det inte så mer, hon kommer inte tävla mer.

Självklart är det vemodigt att det skulle sluta så här och det tror jag vi båda känner för vi har verkligen levt i detta, vi har andats cheerleading i så många år nu och nu väntar nya utmaningar för henne. I dag åker hon med sitt lag och stöttar dem på tävling och jag tror verkligen att hon behöver det. Hon saknar tjejerna och vill så gärna stötta dem samtidigt som jag tror att hon måste få ett avslut. Ett riktigt avslut och inte ett tårfyllt lämnande av träningen och en sorg över att det är som det är. Vem vet om hon kommer tillbaka ett annat år men det är inget hon orkar tänka på just nu. Vi får i stället se fram emot yngsta dottern som ska tävla och kanske en och annan panikslagen tävling för mig i föräldralaget.

Avslutar på riktigt
Även jag får ett avslut i dag och kommer se tävlingen som jag tro blir hennes sista. Kanske hänger hon med laget flera gånger i år men det vet vi inte ännu och jag är på plats och hejar. Jag älskar cheerleading och jag älskar all dessa år vi har bakom oss. Vi har haft så kul och jag har fått dela detta med min älskade dotter, hur bra är inte det. Att vi har en till cheerleader i familjen gör det extra spännande och jag hoppas att även hon får uppleva allt som storasyster gjort, förutom skadan då.

Jag taggar alltså cheerleading hela dagen i dag, vad gör ni denna dag?

#personligblogg #cheerleading #cheerleader

Jag har skrivit om dessa damer innan och jag kommer säkerligen att göra det igen men de förtjänar det.

Aldrig någonsin tidigare kunde jag väl tänka mig att jag en dag skulle kunna kalla mig för cheerleader, för jag var minsann alldeles för gammal för det men jag hade fel. Man ska aldrig säga aldrig och det är aldrig för sent att testa på roliga saker.
När jag fick frågan om jag ville vara med i ett föräldralag var jag inte sen att tacka ja för jag gillar utmaningar.

Jag har tidigare skrivit om vår första uppvisningen tillsammans och det kan ni läsa om HÄR. I dag tänkte jag berätta lite mer om fortsättningen under hösten och våra kommande utmaningar under denna termin. Vårt lag har blivit större och det känns så kul att fler och fler vill vara med i vårt gäng, för vi har så roligt och det är det som gör det så kul att gå till träningen varje vecka. Missa heller inte videon från vår senaste händelse då vi återigen stod på mattan med ett leende på läpparna och utförde vårt program inför publik. Detta efter en hel del träning under hösten och med många nya lärdomar.

Det är denna termin det händer
Denna termin är det dags att ta nästa kliv och vem vet hur mycket träning vi gamla damer behöver för att lära oss vårt program och vem vet hur många skratt det kommer att krävas innan vi lyckas hitta formen för allt vi räknar med att göra.
Vi ska nämligen TÄVLA och bara av tanken blir jag nervös för då finns det andra människor där som inte tillhör vår förening som kommer att titta på oss. Det kommer att finnas domare och det kommer att finnas hundratals aktiva cheerleaders som ska se vad vi pysslar med. Hjälp säger jag! Men som med så mycket annat tar jag det som en utmaning och jag gör det för brudarnas skull. Jag har aldrig någonsin haft så kul när jag tränat och jag har aldrig utsatt mig för så många svåra saker inom träning någon gång innan för det är inte så enkelt som det ser ut att göra en kullerbytta eller att göra en rondat men vi gör så gott vi kan.

Hur många tävlingar det blir vet vi inte riktigt ännu och det beror på hur mycket vi vill utsätta oss för.
Detta är ett vansinnigt roligt sätt att träna på och det är ett riktigt roligt sätt att behålla barnasinnet kan jag säga för om man bara vågar försöka kan man inse att man inte är så gammal som man tror och varför ska man känna sig gammal. Vi är grymma!

Snart drar vi i gång igen och jag är så taggad på denna termin. Jag vill lära mig mer och jag vill utmanas ytterligare lite till.

#cheerleading #personligblogg #nouwbloggare #bestofnouw

Allt är över och jag sitter nu här med så många känslor i kroppen.
Jag är trött, glad, utsliten och ändå upprymd över att vi faktiskt klarade
allt utan en massa problem och kaos. Men det började lite oroande måste jag säga...

Det är nu några dagar sedan men jag har inte ens orkat tänka på detta innan ch har bara gjort det jag absolut måste dessa dagar. I måndags låg jag i soffan hela dagen med en eländig huvudvärk och den vill inte riktigt ge med sig men det är
som det är. Jag visste att det skulle bli segt efteråt men jag är så nöjd med allting. All planering gick som den skulle, alla lag blev fotograferade, vi fick in all publik och det enda som strulade var leveransen av mattorna. Ja, det viktigaste av allt, utan mattor ingen uppvisning. Lastbilen gick sönder när den skulle åka med mattorna på släpet men efter lite fix kom de till slut fram och allt löste sig. Vilken lättnad kan jag säga mitt i fotograferandet när jag kunde konstatera att det trots allt blir en show.

Och show blev det...
Jag hann aldrig bli nervös för jag hade så mycket att göra men när det väl blev vi Superseniorer eller mammor som skulle köra då kände jag att jag inte riktigt var redo trots allt. Skulle jag verkligen klara av att stå där inför flera hundra personer och prestera något som jag ändå var ganska säker på men nerverna fanns där ändå. Jag är liksom ingen människa som tycker om att visa upp mig men detta är så roligt och jag kan gärna bjuda på mig själv en aning. Speciellt för mina döttrars
skull och det gjorde vi verkligen. Vi klarade hela vårt program utan några större fel och efteråt kände jag bara stolthet. Tänk att jag får göra detta tillsammans med dessa fantastiska kvinnor och vilken utvecklingskurva vi har. I dag la jag upp videon på vårt program och det kommer även här så fort jag fått en bra video som jag kan publicera här. Vill ni se lite så kan ni kolla in min Instagram (minasvarld).

Men jag måste även nämna mina fantastiska döttrar som jag är så stolt över. Min äldsta som är skadad var bara med lite grann för att få lite lagkänsla men den yngsta var oerhört duktig. De var så duktiga och jag var så stolt efteråt. Men nu är det slut för i år. Nu tar vi lov från allt som har med cheerleading att göra förutom att jag kommer redigera de bilder jag tog som ska publiceras men det blir inga turer till träningshallen och nästa termin ska det tävlas. Kanske blir det även en tävling för oss mammor om vår tränare får som han vill.

Stolt, glad, lättad och med en längtan efter ett välförtjänt jullov. Tack alla fantastiska människor som jag fått dela detta med och tack till mina fina barn som fått in mig i denna gemenskap. Jag har aldrig någonsin haft så kul när jag tränat och det gör att man längtar efter att få gå dit. Återkommer längre fram med mer bilder och kanske en liten film på vårt framträdande om någon vill se det. Terminen är nu över, julshowen blev som vi ville och allt slit innan gav resultat men nu är det skönt att det är över.

#cheerleading #hce #cheerleadingföralla