Det brukar sägas att tiden rusar i väg och man inte riktigt hänger med och när jag ser tillbaka på den dagen jag först kom till Stockholm för att bo där. Det känns inte så längesedan men det är hela tjugo år sedan. Hur är det ens möjligt?

Att tänka tillbaka tjugo år kan vara skrämmande för då måste man även inse att man blivit tjugo år äldre men det gör mig inte så mycket. Det har hänt mycket under dessa år och när jag ser tillbaka på dem kan jag bara le. Jag vet att jag tog rätt beslut att lämna tryggheten i Värmland och bege mig mot huvudstaden för nya utmaningar och det känns skönt. Det är trots allt en chansning man gör när man tar ett sådant stort steg och när jag nu sitter här och tittar på det liv jag har i dag är jag glad.

Jag är uppväxt i en liten ort i Värmland och jag har haft en trygg och bra uppväxt men det har alltid saknats något, något som jag under många år sökte men aldrig kunde komma på vad det var. Redan tidigt sa jag att jag skulle flytta därifrån och när jag väl fick chansen så tog jag den. Jag ville skapa en annan tillvaro än den jag redan kände till och att det blev just Stockholm var ingen slump. Jag har alltid älskat Stockholm och alltid känt att det är där allt roligt händer.

Valde detta både för mig och dem
När jag tänker tillbaka är det också det som slår mig, jag valde att flytta för att jag själv skulle utvecklas och få vara där saker händer men jag gjorde även detta för att få chansen att ge mina barn något annat. Inte för att jag hade några barn när jag flyttade och det dröjde några år innan de föddes men jag gav dem något annat. De har sådana valmöjligheter och det finns så mycket för dem att göra. Så många människor runt omkring dem och de allra bästa förutsättningarna att få göra precis vad de vill. Det är jag oerhört glad över.

För om jag aldrig hade flyttat då hade inte jag varit den jag är i dag och mina barn hade inte funnits. Visst hade jag kunnat ha barn men inte de barn jag har i dag, det livet vill jag inte ens tänka på. Visst har livet varit kantat av utmaningar, både stora och små men när jag ser på mina barn så vet jag att jag valde rätt den där dagen för tjugo år sedan. Jag valde ett annat liv för mig men även för dem.

Inga planer på att lämna
Jag har nu bott här nästan lika länge som jag bott i Värmland och jag har inga som helst planer på att lämna huvudstaden. Visst har tankarna funnits där i bland men vi har stannat. Vi kanske inte kommer att bo just där vi gör i dag om några år, vem vet men att lämna Stockholm är helt otänkbart. Här vill jag leva för det är här det händer och det var det som var anledningen till att jag flyttade från allra första början.

Jag har varit med om mycket dessa tjugo år och det har hänt så mycket roligt. Stora och små händelser som har skapat ett liv att vara tacksam över. Ett liv som jag la grunden till för tjugo år sedan. Jag tänker inte gå in på allt som hänt dessa år för listan skulle bli för lång men att stanna här var det bästa jag gjort i livet.

Nu väntar nya år och jag ser fram emot dem med glädje. Det finns så mycket mer att uppleva i livet och så mycket mer att få ta del av. Jag är redo för alla dessa utmaningar, bara jag får vara precis där jag är just nu för jag trivs trots allt. Även om livet svingar åt helt fel håll i bland och jag vill fly så stannar jag kvar.

Det låter så klyschigt att kliva in i en nya vecka och se alla nya möjligheter men vad har man för val?
Jag lägger en bra vecka bakom mig och kliver vidare. För jag måste se den som bra trots allt, förutom vissa fall rakt ner i en grop men de där rasen hör till livet. Det finns inte en enda människa som kan säga att alla dagar i livet är bra och att man är lycklig hela tiden, för ingen är det. Det är bara en fasad vi bygger upp runt oss själva för att slippa alla frågor från omvärlden.

Att välja det positiva tänkandet är något vi alla borde göra för vem vet vad som väntar oss bakom knuten. Det bästa har antagligen inte hänt ännu och kanske finns vändpunkten där precis framför oss. Med risk för att låta flummig så finns det mycket mer i livet än vad vi redan upplevt och då kan det kännas konstigt, för jag har redan upplevt massor med bra saker.
Den största dagen i mitt liv trodde jag var när jag blev mamma för första gången och att dagen då mitt andra barn föddes var lika stor, det kunde jag aldrig föreställa mig men så var det. Vad ska man kunna uppleva i livet som är större än det?

Sol i sinnet
Livet är vad vi gör det till och även om förutsättningarna kanske inte är de bästa så går mycket om vi bara vågar stå upp för oss själva och kämpa för det vi tror på. Jag har nämnt många gånger de senaste månaderna att jag fått kämpa med näbbar och klor för saker i livet och i många fall kände jag för att bara ge upp och låta livet rasa helt men mitt i allt insåg jag att allt inte är evigt och det faktiskt kommer ett ljus till slut. Vi går mot ljusare tider och solen tittar fram då och då, det gör att allt blir enklare och sinnet blir gladare. Det hjälper oss att blicka framåt och jag har insett att ljuset har blivit allt viktigare för mig för att kunna fungera.

Denna vecka tänker jag behålla solen i sinnet för att få ut det mesta av den och jag hoppas att det hjälper. Jag har bestämt mig för att jag ska inte låta allt negativt få förstöra min fokus och istället tänker jag ta för mig av det som kommer till mig i stället. Jag är trött på att vänta på att livet på något sätt ska starta igen och nu vill jag bara njuta av dagarna när de kommer. När man ser att saker fungerar behöver man kliva till nästa nivå och det gör jag i dag. Nu får det vara slut med jobbiga saker, nu vill jag se solen och njuta av den.

Missa inte något
Om det bästa inte har hänt ännu, vad kan man då förvänta sig? Går det att uppleva något större än när barnen föds?
Det är mycket möjligt och jag väntar spänt på vad det kan vara det vill jag lova. För är det något jag vet så är det att jag vet ett antal saker som jag vill uppleva i livet, saker som jag vill göra och det bästa i livet måste trots allt vara att få se sina barn växa upp till starka individer som kan stå upp för sig själv och sina drömmar. Det ger mig gåshud!

Vad det nu än är som väntar där bakom knuten så tänker jag inte missa det genom att gräva ner mig och säga nej till saker. I stället ska jag försöka ha ett öppet sinne och ta vara på de möjligheter och tillfällen som ges. Jag har inte stridit så här mycket i livet för att bara lägga mig ner och låta livet passera framför mig. Nej, jag vill uppleva ALLT och jag vill verkligen inte missa något. Jag vill vara där när det bästa händer och jag ska banne mig njuta av det.

Med dessa ord inleder jag denna vecka, en vecka som jag vill tro på att den ska bli bra.

En vecka har nu passerat sedan jag publicerade ett inlägg här och aldrig tidigare har det känts som att jag tog mitt beslut i helt rätt tid. Det jag inte visste när jag bestämde mig var allt strul som skulle följa på portalen och just nu är jag oerhört tacksam över att jag sluppit allt detta men det väcker tankar, tankar om mitt fortsatte bloggande och hur det ska se ut.

Allt är inte klart ännu
I går började jag min femte termin på universitetet men jag gör det med blandade känslor. Efter en mycket tung höst då jag inte alls mått bra känner jag nu att det kommer i kapp mig. Tröttheten, uppgivenheten och framtidstankarna.
En sak är i alla fall säker och det är att jag vill fortsätta blogga. Jag har saknat att gå in här och skriva men jag har verkligen funderat på vad det är jag vill skriva om då jag kände att det spretade för mycket på slutet och att bloggandet kom för nära.
För nära inpå vissa saker i mitt liv som jag inte vill skriva om och som jag bestämt mig för att lämna utanför min värld.
Jag lider inte av något trauma från barndomen eller liknande men jag kände ett tag att jag skrev för skrivandets skull och det gjorde att jag inte kände mig ärlig mot mig själv, därför fick det vara bra.

Som tur är har denna vecka gett mig oerhört mycket att tänka igenom och även om allt inte är klart ännu så har jag kommit fram till väldigt mycket som jag vill ändra här för att just vara mer ärlig mot mig själv. För egentligen vill jag inte skriva om familjeliv, vardagsbekymmer och träning, det har jag så mycket av i mitt liv i alla fall och om jag bara skriver om allt detta försvinner den jag är helt och hållet. Mamma är jag dygnet runt på gott och ont, vardagsproblem har vi alla och vissa av de jag lider av kan jag inte skriva om för jag inte vill hänga ut familjen och träningen/cheerleadingen har tagit en ny vändning i mitt liv så den är inte lika roliga att skriva om heller. Detta tänkte jag skriva mer om längre fram men just nu räcker det så.

Vad tänker jag skriva om då?
Som jag nämnde innan så är jag inte helt klar i mina funderingar men jag vill gå min egen väg, precis som jag alltid gör. Vissa saker är inte lika viktiga för mig längre som de var för ett halvår sedan och det är nu jag har chansen att göra det jag verkligen vill. Det kommer fortfarande att vara Minas Värld ni besöker men Minas värld har förändrats och då behöver även bloggen följa med i det. Därför kommer jag att skriva en hel del om mitt skrivande, mina studier och jag kommer även att ägna mer tid åt mitt stora fotointresse. Mina djupa tankar och funderingar kommer ni inte undan och det är egentligen det som jag tycker är roligast med att blogga, att få skriva av sig om man funderar över något. Att peppa andra är något jag brinner för och även det följer mig genom livet och kommer självklart få sin plats här. När det kommer till utmattning och psykisk ohälsa kommer jag inte undan känner jag då det är en väldigt stor del av min värld men hur det kommer in eller om det blir som tidigare det vet jag inte ännu.

Det kommer helt enkelt bli mera jag i bloggen. Mitt skrivande, mina intressen men självklart kommer min familj vara med på ett hörn för de är mitt allt men jag orkar inte skriva om familjelivet med barn och allt vad det innebär utan jag kommer få in de i samband med skrivandet, fotograferandet och ställen vi besöker.

Det kommer mera
När jag drar igång med allt detta igen på riktigt vet jag inte ännu. Just nu måste jag försöka få till grunden för mina studier i vår och det tar sin lilla tid men jag kommer tillbaka, SNART!
Jag har så mycket att skriva om ska ni veta och så mycket jag vill berätta om saker i livet som tagit mig dit jag är i dag.
Har saknat bloggen denna vecka och nu tar jag nya tag.

Önskar en en fantastisk tisdag