Vem ser vi om vi ser på oss själva?

Ser vi alla saker vi klarat av som är jobbiga eller ser vi bara vad det lämnat för spår i vårt yttre? Ju äldre vi blir är det lättare att acceptera sitt yttre och sluta bry sig lika mycket. I stället börjar man leva och tar vara på den kropp och det utseende vi fått.

Hur vi ser på oss själva är olika genom åren. Jag har en tonåring som har letat länge efter att hitta sig och den hon vill vara. Det har haft ett högt pris men att få höra från sitt barn att de är nöjda med den de är måste vara det bästa som finns. Däremot pratar vi mycket hemma om hur kompisar till henne ser på sig själva och hur man trots allt själv måste göra något åt sig själv om man inte är nöjd.

Du är den du är, var stolt över det
Vi väljer själva vem vill vara och vi har möjlighet att välja vilken stil vi vill ha. Att våga gå sin egen väg är fantastiskt men inte alltid det lättaste när vi trots allt ska följa någon typ av normer. Jag hör ofta hur min dotters kompisar klankar ner på sig själva och säger hur fula de är och det gör mig förbannad. De är alla vackra tjejer som bara behöver se sig själva på ett annat sätt.

Vi ska vara glada för den vi är och man får helt enkelt göra det bästa av det vi fått. Alla är vackra på sitt sätt men det gäller att lära sig att tycka om sig själv. Man ska vara stolt över sitt utseende och är man inte nöjd kan man trots allt göra små förändringar som faktiskt gör att man ser sig själv på ett annat sätt. Jag menar inga ingrepp här utan det handlar om synen på sig själv och att kanske byta klädstil, sminka sig på ett annat sätt eller något helt annat.

Se dig själv i spegeln
Förr hade jag väldigt svårt att se mig själv i spegeln men trots det så gjorde jag det. Jag valde att ställa mig där och fundera på vad jag egentligen såg. Till en början såg jag alla brister, alla skavanker som kommit med åren och allt det jag inte tyckte om mig med själv. Det gjorde mig så klart ledsen och då bestämde jag mig för att bli snällare mot mig själv. Jag ställde mig där igen och fick inte se några fel, jag skulle bara fokusera på det jag faktiskt var nöjd med.

Det var svårt till en början men sedan kom jag på att jag kanske inte var så ful trots allt. Jag kom på att jag tyckte om mina kvinnliga former, ansiktet var inte så tokigt men det jag kom fram till var bäst var ändå att jag kan le. Ett leende är bland det vackraste som finns och att våga le är en styrka. Efter detta lovade jag mig själv att tänka på bristerna som en del av mig själv, utan dem är jag inte jag. Bristerna och skavankerna kommer från det liv jag levt och varför ska de få förstöra resten av det.

Välj livet och älska i stället för att hata
Jag kommer aldrig få den perfekta kroppen, det perfekta håret och det perfekta ansiktet. Jag vill inte heller ha det för det vore inte jag. I stället lär jag mig varje dag att tacka mig själv för att jag orkar. Jag accepterar att just jag ser ut som jag gör och jag väljer att leva i stället för att hata mig själv varje dag. Det finns redan så mycket hat i världen och varför ska vi hata oss själva. Varför ska vi döma oss själva hela tiden när vi i stället borde älska oss själva.

Jag väljer livet alla gånger. Jag ser ut som jag gör och även om jag inte älskar mig själv varje dag så låter jag i alla fall bli att hata mig själv. Så varför inte ställa sig framför spegeln och titta sig själv djupt i ögonen och lova sig själv att bara se det som är bra. Titta noga så kommer ni att få se de där fina sakerna med er själva och glöm aldrig att det är insidan som till slut är den viktigaste. En personlighet slår ett vackert yttre alla gånger i veckan.

Börja denna vecka med självkärlek och låt bli att se allt det där som ni inte gillar med er själva. Tryck bort det och bjud på ett leende. Det där leendet kan göra någons dag och varför spara på det när det är det vackraste som finns på en människa.

#självkärlek #positivaveckan #positivitet

Att vara en rastlös själ i en värld där många delar står still är inte det roligaste och då gäller det att hitta saker som får springet på insidan att lugna ner sig. Det är inte lätt och jag är inte alls bra på detta men jag måste för vad händer annars.

Jag tänker inte ha någon lång utläggning om hur vår värld ser ut i dag för alla är medvetna om det. Jag tänker heller inte skriva om hur jobbigt jag tycker att allt detta är för det är lika jobbigt för alla. I stället tänkte jag försöka beskriva hur det känns när man är van att ha tusen saker på gång samtidigt, att nästan inte få tiden att räcka till och längta efter oplanerade helger. Jag ska försöka beskriva hur det känns när allt detta som man fyllt livet med för att må bra bara försvinner och man lämnas med en tomhet och all tid i världen.

Jag borde ha fullt upp
Vi har i alla år varit en aktiv familj med många järn i elden. Träningar, aktiviteter, tävlingar, jobb, studier, mängder med projekt och allt och lite till. Jag har verkligen älskat det och många kanske tycker att jag är galen som gillar att ha för mycket hela tiden men det får mig att leva. Att fylla kalendern med än det ena och än det andra får mig att hålla fötterna på jorden och huvudet i gång. Vad händer då om alla de här sakerna som jag tycker om att göra stryks från kalendern?

Jag pluggar 150 % och borde ha fullt upp. Jag har barn som behöver mig, ett hem att ta hand om och väldigt stimulerande fritidssysselsättningar men det räcker tydligen inte. Detta gör mig rädd för mig själv och när lugnet kommer börjar kroppen och knoppen reagera. Att hela tiden veta vad man ska göra härnäst gör mig trygg, att hela tiden ha något att se fram emot gör mig glad men vad ska jag längta efter när allt roligt ställs in och jag tvingas leva med mitt ständiga inre kaos.

Kan inte njuta av lugnet
Många säger till mig att jag ska passa på att njuta av lugnet men hur gör man det?
Kan lätt konstatera att det inte riktigt är min grej att slappa om jag inte får sitta vid havet och prata om livet eller fotografera eller för den delen göra något annat stimulerande. Jo, jag är en rastlös själ och jag kan inte bara sitta rakt upp och ner. Jag kan inte ens titta på teve utan att samtidigt göra något annat och det är något jag accepterat med mig själv men just nu är det något jag lider av.

I stället för att bara sätta mig ner och vila måste jag göra något. Ska jag sova eller springa?
Det bästa att göra när den totala rastlösheten faller in är att gå ut i skogen och springa eller gå, bara jag får göra något så går det bra för jag hatar att bli lämnad ensam med mina tankar.
Tankarna på att jag inte vet hur framtiden ser ut eller ens hur morgondagen ska bli. Det vet man i och för sig aldrig men just nu kan man inte planera något. Jag vill ha saker att längta efter. Jag vill veta när jag kan träffa mina föräldrar igen. Jag vill veta vad jag ska gör i sommar och jag vill bara veta vad jag ska göra om två veckor.

Inte bara jag
Många delar detta med mig och i stället för att bara sitta hemma försöker man ses utomhus. När jag i går fick ett meddelande från en kompis som frågade om jag skulle med ut i skogen i dag på en promenad var jag inte sen att tacka JA. Bort hemifrån och den vanliga lunken, det är precis vad jag behöver just nu.
Lite tid med en vän och vara i friska luften är det bästa man kan göra just nu. För är det något jag saknar allra mest i allt detta så är det att umgås med människor.

Packar därför mackor och kaffe och drar ut i skogen med min rastlösa själ i dag. Promenerar, pratar och bara njuter av att ta det lugnt men ändå göra något. Helt i min smak.

Trevlig helg alla fina

Vissa dagar vänds livet upp och ner men det är livet. Även om en sak kan vara väntad så är det lika jobbig i alla fall och vi måste få sörja för att kunna gå vidare.

Förra veckan var inte den roligaste överhuvudtaget. Den började med att jag hade ångest för att inte hinna innan deadline med skoluppgiften för att sedan skapa någon blackout och yrsel när jag tränade men allt detta skulle inte spela någon roll för inget av det var viktigt.

I onsdags hände något som egentligen inte kom helt oväntat men det är ändå en stor sorg jag bär på och något som är svårt att ta in. Jag har i alla år varit berikad med att ha en mormor och mina barn en gammelmormor. Om några veckor skulle hon fylla 95 år men ödet ville annorlunda, eller så var det morfar som tröttnat på att sakna henne. När man har en sådan gammal släkting är man fullt medveten om att livssnöret är kort i ena änden men det spelar ingen roll.

Tack för allt
Himlen har fått en ny stjärna och du har lämnat oss alla med en enorm tomhet, min älskade mormor.
Vi visste att dina dagar var räknade men allt gick så fort och saknaden kommer även om man är förberedd. För hur säger man farväl till någon som man älskar, någon som man vuxit upp med och som älskat en tillbaka helt villkorslöst?

Det går så klart inte men livet måste gå vidare. I stället tänker jag minnas allt hon gjort för mig och allt jag är tack vare henne.
Som barn fick jag spendera mycket tid med henne och morfar och det är jag tacksam över. Så mycket uppmärksamhet och kärlek jag fått och som jag aldrig kommer att glömma. Hon kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta och jag kommer alltid minnas henne med glädje. Hennes villkorslösa kärlek, hennes vassa humor och allt annat som hon bjudit på genom livet. Tack för allt!

Går vidare men glömmer aldrig
Det är dags att starta om denna vecka och fokusera på att livet trots allt går vidare. Jag glömmer aldrig men livet slutar inte här och som jag tidigare nämnt så har inte det bästa hänt ännu och jag väntar med spänning på vad livet har att ge. Just nu vill jag bara slippa all ångest och oro som jag bär på för att gå vidare och känna att livet rullar på. Att dagarna ä berikade och att allting fungerar, tänk vad underbart det vore om allt bara kunde vara positivt ett tag framöver så att man hann andas och hinna se allt det där fina som faktiskt finns i livet.

Att kunna titta sig omkring och se att rätt saker händer för rätt personer och att de personerna finns i min närhet. Vi alla förtjänar lite välmående och tur ett tag framöver tycker jag för efter jobbiga tider behöver man få läka och njuta av livet också. Vi har kommit långt det senaste halvåret och vi ska banne mig komma hela vägen.

Jag kickar därför i gång denna vecka och håller alla tummar för att det blir en bra vecka.