Den satt hårt inne

Svåraste texten jag skrivit och då var det ändå inte den viktigaste texten jag skapat. Ibland blir det bara svårt och komplicerat utan att vi ens förstår varför. Den här gången höll jag faktiskt på att ge upp.

Otydlighet och osäkerhet skapar för mig skrivkramp. Huvudet sätter stopp och då går det inte att skriva. Det är enormt stressande när det händer och det sker alltid vid fel tillfälle, när man är som mest pressad.

Den satt hårt inne
Under våren skrev jag klart min tredje roman och jag trodde då att det var den svåraste texten jag hade skrivit. Den kom för nära mig själv och många gånger blev det känsligt och jag behövde skriva om. När jag senare skulle skriva den sista inlämningen i en kurs stannade huvudet helt och jag gav upp för första gången under min studietid. Första uppgiften som jag inte lämnat in och snart är det dags att ta tag i den.

Nu under höstterminens inlämningar hamnade jag rejält efter och det blev tufft. Jag missade den ena inlämningen efter den andra och det satte press på mig nu innan vårterminen startar. Jag hade hela fyra uppgifter att komma ikapp med och när jag började skriva min essä om tabu, som jag skrivit på i flera månader, så gick det bara inte. Den satt hårt inne och jag skrev några rader och sedan tog jag bort dem igen. Det gick bra inte och allt jag skrev blev fel. Jag visste i mitt huvud vad jag ville skriva, men orden fastnade och mitt huvud blev för trött.

Check på den
Flera gånger under den här tiden har jag frågat mig själv varför jag fortsatt plugga efter min examen och just nu undrar jag samma sak. När jag satt med den här essän insåg jag att min skrivkramp berodde på formen. Jag fattade aldrig hur en essä skulle vara uppbyggd och det ställde till det för mig. Jag är van att skrivandet är helt fritt eller så har det givna ramar. Essän är lite av båda och det gör den diffus.

Till slut skrev jag bara. Jag lät orden dansa runt där i dokumentet och jag förankrade det jag skrev i litteraturen. Till slut blev det en slutkommentar på det hela och jag blundade och skickade in uppgiften. Check på den kan man säga och jag kan bara skratta. Jag har nämligen ingen aning om i fall jag förstått uppgiften rätt och det ska bli riktigt kul att höra vad jag får för respons. Hur som helst är jag överlycklig över att ha klarat av denna press och kan nu checka av höstterminen 2021. Nu väntar nya utmaningar, men nu handlar det om ett skrivande jag bara älskar. Ska bli så spännande.

Kram Mina


Gillar