Du är så stark

Spänn musklerna och visa hur stark du är. Stå där. Ta smällarna. Gå vidare och bit ihop. Det är det enda du kan göra och efteråt kommer lovorden. Du är så stark!

Hur vi ser på oss själva skiljer sig mycket från hur andra ser på oss. Själv är jag känslosam och tar åt mig. Jag ältar och jag tror det värsta. Det är den jag är och att jag på något vi skulle vara stark, det har jag aldrig trott.

Du är så stark
Allt eftersom smällarna har landat på mig har jag fått parera. Jag har duckat och jag har hittat nya vägar. Tårarna har varit många och tvivlen likaså, men på något vis har jag alltid lyckats ställa mig upp igen och det är jag glad över. Många gånger har jag funderat över hur mycket skit det finns man ska gå igenom och vid flera tillfällen har jag tänkt att det inte kan bli värre, men det har det. Till slut kommer man till en gräns där man vänjer dig vid smällarna och på någon nivå slutar bry sig. Ändå ger man inte upp utan bara flyter med tills det är dags att ställa sig upp igen.

Många gånger har jag fått höra hur stark jag är som orkar. Hur modig jag är för att jag vågar och vilken vilja jag har som klarar av allting utan att dela ansvaret med någon. Nu ska jag ärligt säga att jag inte har något val. Jag måste och jag gör det mer än gärna. I de stunder då jag känner mig som svagast och inte orkar mer, hur kan någon då säga hur stark jag är? Jag känner det inte alls och i ärlighetens namn så är jag ganska trött på att vara stark hela tiden. Du är så stark kan vara det värsta man får höra vissa dagar, men kanske är jag ganska stark trots allt.

Vi ser inte samma sak
Vissa dagar hatar jag att höra det för jag tycker inte det stämmer. Andra dagar kan jag se tillbaka på saker jag varit med om. Saker jag klarat och saker som jag bara tjurskalligt tagit mig igenom för att jag måste. Jag kan säga att det finns många människor som skulle bli förvånade om jag berättade allt. Lättade hjärtat rejält och sa precis som det var. Om jag berättade MIN sanning. Den sanning som är sanningen och inte det som är påhittat för att försköna. Skulle jag vara lika stark då?

Jag söker inga sympatier och jag vill inte vara stark längre. För länge har jag varit det för att jag måste och ibland vill jag bara krypa i hop i ett hörn för att få vara svag. Vek och håglös. Tyst och konflikträdd. Det skulle däremot inte vara jag. När jag ser de saker jag klarat av de senaste två åren så ser jag en berg- och dalbana av känslor. Tuffa beslut. Omöjliga uppgifter och svårknäckta nötter. Alla dessa saker som jag klarat och vågat för att stå där jag är i dag. Kanske är det ändå trots att jag är stark, men jag är stark för att jag måste och inte för att jag vill.

Jag hade hellre sluppit alla de där tuffa tiderna när det kändes som att jag höll på att dö inombords. Hellre hade jag varit svag och stått på sidan för att bara flyta med utan att tvingas vara stark varje minut för att rädda andra. Om jag skulle berätta hela min sanning skulle ni förstå. Ni skulle förstå varför jag inte alltid vill vara stark för jag har varit det alldeles för länge. Jag är ingen supermänniska, men mitt i de där kommentarerna om hur stark jag är kan jag ändå känna att det stämmer. Om JAG inte hade varit stark, vad hade hänt då? Var hade vi varit i dag och hur nära hade vi varit?
Jag fick offra mycket på vägen och ibland även mig själv, men visst kan jag hålla med om att jag är stark för än har jag inte gett upp och kommer aldrig göra det heller, även om jag inte alls känner styrkan många gånger.


Kram Mina


Gillar