Lever för andras skull

Mycket av det vi gör i livet det gör vi för andras skull. Ställer upp för andra, anpassar oss efter andra och offrar det vi själva vill många gånger bara för att andra ska bli nöjda.

Det kan ta tid att komma ur vissa mönster och vägen kan bli kantad av en känsla av uppgivenhet över att aldrig räcka till.

Lever för andras skull
Det finns olika personligheter hos oss alla och många gånger önskar jag att jag vore någon annan. Någon som bara kunde sätta mig själv i första rummet och göra allt det där som jag vill och mår bra av. Riktigt så ser inte min verklighet ut. Mer än halva mitt liv har jag levt för andras skull och jag kommer att fortsätta göra det. Att skaffa barn är något man själv bestämmer och det är inte barnens val att komma till världen. Därför känns det inte så jobbigt att leva för deras skull. Ställa upp, stötta och bara få finnas i deras liv är det det finaste som finns, det kommer jag aldrig sluta göra.

Däremot kan man inte finnas för allt och alla hela livet, för då försvinner man helt. Jag har alltid varit för snäll och inte fått någonting tillbaka. Det enda jag har upplevt är att människor tar mig för givet och att jag finns till enbart för andras skull. Känns som att halva mitt liv har handlat om att sätta någon annans behov före mina och jag är trött på det. Jag har gjort allt för att lösa saker, anpassat mig efter jobb, sjukhusbesök, toppar och dalar och motgångar. Allt detta bara för att det ska vara enklare för någon annan. Det är slut med det nu!

Min framgång räknas inte
Vad händer då när man försöker leva lite mer för sin egen skull? När man tar tag i saker man vill göra, går de där kurserna, utmanar sig själv och utvecklas. Precis då när man själv känner att man lever och gör något för sin egen skull. Då hänger inte andra med och det får dem att missunnas att faktiskt lilla jag också vill vara någon. Då märks det att jag inte bara är en dörrmatta som ligger där och tar skit. Även jag kan få vara någonting mer än att bara leva för andras skull.

Man kan tro att min framgång inte räknas, men det gör den. Även jag måste få ta lite plats och vara den jag är. Jag måste få göra de där sakerna som gör att jag utvecklas och mår bättre. Hur skulle livet bli om man aldrig gjorde någon man själv tycker är kul? Kanske var det så att när jag blev sjuk för flera år sedan ringde en väckarklocka som talade om för mig att det faktiskt även finns utrymme för mig att leva och förverkliga mina drömmar. Jag finns inte här på jorden enbart för alla andras skull utan även lilla jag förtjänar att leva och uppleva. När jag gjorde saker och utvecklades då hängde inte andra med och sedan gick det som det gick. Jag ångrar inget av det och klarar inte människor av att även jag behöver göra saker för min egen skull, då kan de hålla sig borta.

Jag kan många gånger hamna i dessa tankar och när jag ser tillbaka på de senaste fyra åren så har det hänt massor. Att ta steget att göra saker för min egen skull var inte lätt, men så värt det. Mycket har förändrats och vi alla utvecklas åt olika håll, men det är bara att acceptera det. Jag är den jag är och det tänker jag fortsätta vara för även jag förtjänar att göra saker för min egen skull. En ny del i mitt liv startade för ett år sedan och nu lever jag för min skull.


Kram Mina


Gillar