De dåliga dagarna

Livet gå upp och det går ner. Vissa dagar skrattar vi och riktigt njuter av tillvaron. Andra dagar känns som att de kan kvitta helt och hållet. Vad ska vi göra åt dessa dagar?

Ni vet de där dagarna då man ibland kan ifrågasätta hela sin existens och bara vilja sjunka genom jordens yta. De dagarna då allt känns fel och man bara inte känner för någonting alls.

De dåliga dagarna
Har man haft många år med mycket dåliga dagar behöver man verkligen få känna att de bra dagarna dominerar och tar över. Visst är inte alla dagar roliga och meningsfulla, men att i alla fall få känna att man inte har total ångest och mår dåligt gör att det blir en vanlig dag i livet. Alla dagar är inte en fest och alla dagar får oss inte att skratta, men det är livet ändå. Man kan ha perioder av ren livsnjutning där allt känns som att man lever fullt ut och sedan kommer de. De där objudna dagarna som bara förstör ALLT.

Ni vet de där dagarna då man ångrar att man klev upp ur sängen. De dagarna då man ifrågasätter hela sin existens och är den uslaste människan av dem alla. Man är ful, tjock och förtjänar inte att finnas till. De där fuldagarna då ingenting är roligt och man vill bara sjunka genom jordens yta. Just de dagarna som bara kommer helt utan förvarning och tar alla energi. Förstör en fin dag och där står man och vet inte vad man ska göra av de dåliga dagarna.

Alla har vi dem
Vi alla drabbas då och då av dessa dagar och egentligen kanske man inte ska göra en sådan stor sak av dem. Kan aldrig gilla dem och jag vägrar att tycka det är bra när de kommer, men de kommer oavsett om vi vill det eller inte. Då kanske det är bättre att bara låta dem finnas där och göra sitt bästa för att klara av dem. Mina dåliga dagar brukar komma när det minst passar och när jag minst behöver det. Efter en intensiv period, när jag har gäster eller när jag bara ska njuta av något roligt och bara inte kan det.

Jag blir arg och besviken och önskar att jag vore någon annan. För om jag försöker mota bort den där dåliga dagen så vill den inte släppa taget ändå. Det är som att någon bestämt sig för att jag just den dagen inte förtjänar att må bra. Kanske är det så att jag gräver ner mig lite extra mycket, men allt det beror på att en gång i mitt liv handlade det om att överleva ALLA dåliga dagar bara för att eventuellt komma till en bättre del av livet. De kommer inte lika ofta längre de där dåliga dagarna, men jag blir lika irriterad varje gång de dyker upp. Numera kan jag hantera dem bättre, men jag önskar att de aldrig kom.

Man kan göra vad som helst för att de ska försvinna. Sova. Träna eller bara ta det för vad det är och passa på att vila för att genomlida den där skitdagen. Eller så kan man hitta på något stort bara för att tänka på något annat. Hur vi än vänder oss så kommer vi alltid uppleva de där dåliga dagarna i livet som många gånger bara kan kännas meningslösa. Kanske är de en del av livet och finns där för att vi ska njuta lite extra när vi har de där BÄSTA dagarna då livet bara leker.

Kram Mina


Gillar