Slutar aldrig vara förälder

Min mamma och pappa kommer alltid vara mina föräldrar, i vått och torrt. Likadant som jag alltid kommer att vara mamma till mina barn. Att finnas där för dem och hjälpa dem genom livet. ALLTID!

Det är det finaste jobbet vi har i livet, det där jobbet som är obetalt och ganska slitsamt många gånger. Jobbet som förälder, vårdnadshavare och stöttepelare. Till och med när barnen blir vuxna fortsätter jobbet och jag kommer aldrig säga upp mig.

Slutar aldrig vara förälder
För lite mer än arton år sedan fick jag en titel som betyder allt. Jag blev mamma till världens finaste dotter och sex år senare kom hennes syster. Perfekta duon och jag har aldrig haft en längtan efter fler. De är och kommer alltid att vara mitt ALLT. Jag kommer alltid, även om jag ibland inte orkar, att ställa upp för dem. Oavsett vad, alltid oavsett och för evigt. För om man får barn så har man ett ansvar och man slutar aldrig vara förälder. Man är det alltid och det är ett jobb som man aldrig kan sluta på.

Däremot har jag det senaste året upptäckt att jag inte delar den känslan med alla. För många räcker det med att vara förälder på ett papper och sedan är det inte mer med det. Man gör sin försörjningsplikt och sedan sitter man där med polarna och skryter över sina fantastiska barn, även om man inte vet ett dugg om hur de egentligen mår. Det är ändå märkligt. Barn är ingen status symbol och även om jag tvingas till att ta ansvaret för mina barn så göra jag det med glädje. Visst kan jag sitta där med mina vänner och prata om mina barn med stolthet, precis som alla andra kan. Skillnaden är bara att jag vet hur de har det, inte bara hur de har det på ytan.

Kan aldrig vara förälder på deltid
Det går inte att släppa föräldraskapet bara för att någon annan har ansvaret just då. Man är förälder på heltid, oavsett vart barnen är. Man kan inte bara visa upp dem som troféer och berätta hur fina de är och hur duktiga de är. Jag tycker inte ens att man har rätten att göra det om man inget vet om dem. Ett föräldraskap varar livet ut. Visst fattar jag att det inte är så lätt många gånger att vara förälder. Jag lovar att jag blivit prövad hårt som mamma. Det är det svåraste och mest krävande jag någonsin gjort. Förtvivlande, frustrerande och samtidigt oerhört fantastiskt när man sitter där tillsammans med sina juveler. Man ser dem växa och bli starkare. De klarar saker och berättar om bra och dåliga saker. Jag skulle aldrig vilja vara utan det.

Jag vill inte vara förälder på ett papper och jag vet att de verkligen behöver mig. De behöver tryggheten, de behöver ron att får vara sig själva och utvecklas. Allt detta får jag se och vara en del av varje dag. Kan man verkligen välja bort det? Ja, det kan man tydligen. Medvetet eller inte, det kan jag inte svara på och jag förundras varje gång jag hör om det. Jag är vuxen och mina föräldrar finns alltid där för mig, genom vått och torrt. Tror det gäller att finnas vid barnens sida i tårar och förtvivlan. I frustration och ilska. Det är inget som syns utåt och i text kommer de aldrig skriva att de inte mår bra. Det är bara när man ser dem på riktigt som jag verkligen inser att jag älskar att vara mamma till mina älsklingar. Inte på deltid utan evigt och för alltid. Varje stund, varje minut.

Man kan aldrig sluta vara förälder och det fascinerar mig verkligen att det är så lätt att bara släppa taget. Att tro att man har den bästa kontakten och alltid får höra hur bra ens barn mår. Visst, alla gör som de vill och jag fattar att det inte är lika lätt för alla att ta ansvar, men det får vara deras val. Vi alla är olika och jag vet varje dag att det är värt varje sekund. Det är nämligen upp till oss föräldrar att skapa en bra relation med våra barn, det är aldrig upp till barnen. Säger inte att jag är bättre än någon annan för jag har brister som förälder. Ingen är ett proffs för alla barn är olika, men känslan av att få finnas i sina barns närhet och vara den de ringer när de inte mår bra är verkligen den bästa i världen.

Kram Mina


Gillar