En omstart i livet

Om man vill göra en förändring i livet är det bara man själv som måste ta tag i det. Ta ett stort beslut och hoppas på att det blir bra. Hälften vågat hälften vunnet eller vad är det man säger?

Mycket har hänt i mitt liv de senaste åren och det är nästan så att jag knappt kommer i håg allt som har hänt. Stora och små saker som gjort mig till den jag är och händelser som jag för alltid kommer att tvingas bära med mig.

En omstart i livet
Ibland kan jag roa mig med att läsa gamla inlägg som jag publicerat. Det är kul att läsa vad man skrev om för ett år sedan och även längre tillbaka. I går läste jag ett inlägg som publicerades för ett år sedan och tänk vad lite jag då visste om vad som skulle hända i livet under kommande år. Inlägget, En tanke som slog mig, handlar om hur fri jag just då kände mig när jag var i sluttampen av mina studier. Examen närmade sig och jag kände att jag kunde göra precis vad jag ville. Jobba med lite vad som helst bara för att ha möjligheten att få göra klart mina böcker.

Tänk vad lite jag då visste om vad som skulle hända sedan. Kanske var jag inte lika fri som jag trodde, fast ändå är jag det. Mina förutsättningar i livet förändrades radikalt i somras och ingenting skulle någonsin bli sig likt. Två blev en och det ställer helt andra krav, speciellt när man måste stå där helt själv med allt det jobbiga. Visst naggade det på min frihet i livet och med förändrade förutsättningar valde jag att fortsätta mina studier. Något jag aldrig ångrat och det har gett mig oerhört mycket. Det blev en omstart i livet, men kanske inte den jag hade trott på.

Tänk vad lite vi vet
Om jag tänker efter riktigt mycket är jag ändå väldigt fri. Jag tar mina beslut själv och visst är det jobbigt ibland, men ändå skönt. För första gången på väldigt många kan jag tänka mer på mig själv och göra det jag själv tror på. Med barn är man alltid tvingad att anpassa sig så klart och de kommer alltid först, men annars är jag fri. Visst kan jag inte bara säga upp mig och skriva på heltid, men det gör ingenting. Det viktigaste är att jag vet att jag tar små steg mot en stor dröm.

Tänk vad lite jag visste för ett år sedan om hur mitt liv skulle förändras. Hur jag skulle tvingas ta ett beslut som jag aldrig någonsin trott att jag skulle behöva göra. Jag fick släppa allt jag någonsin trott på och släppa taget för min egen och mina barns skull. Det var nödvändigt och ett MÅSTE för att någonsin kunna börja leva igen. Känner mig väldigt stolt över att vågat stå upp för mig själv, även om det varit tufft. Tänk vad lite vi vet om vad livet har att ge oss och tänk vad spännande det är. När jag för ett år sedan kunde göra vad jag vill så vet jag att jag kan det fortfarande. Jag vill LEVA och även om jag inte lever precis som jag vill ännu så kommer jag dit en dag. Det blev en omstart då och jag har gjort en till efter det. Kanske var det precis vad jag behövde.

Kram Mina


Gillar