Kan man skriva om saker man inte upplevt?

Alla romaner är inte självbiografier och allt som skrivs är inte sant. Att skriva handlar om att hitta på och att skapa något som är trovärdigt utan att egentligen ha några belägg för det. Visst vill man hålla sig så nära sanningen som möjligt, men det är mycket roligare att spåna iväg.

Denna vecka får Johanna vila en stund och i ställe ska jag ta upp en annan del av skrivandet. Den där delen som utmanar mig när jag skriver och får mig att vilja undersöka saker ännu mer. den där delen av mig själv som kommer fram när jag kan fantisera om precis vad som helst. Jag fick höra att jag som liten hade livlig fantasi, den där fantasin är något jag har användning av i dag kan jag säga. Om jag bara använder den rätt kan den vara en guldgruva.

Kan man skriva om saker man inte upplevt?
Jag har skrivit om resor till Berlin, men aldrig varit där. Jag har skrivit om middagar på restauranger som inte finns, misshandel, gator jag aldrig besökt sjukhusbesök och akutmottagningar. Många berättelser och scener som jag aldrig själv upplevt, men skrivit om i alla fall. Kan man verkligen göra så?
Det mesta som skrivs i litteraturen är påhittat. Mord, misshandel och kränkningar. Tänk om alla som skrev behövde ha upplevt allt de skriver om för att kunna skriva om det. Så är inte fallet och det är fullt möjligt att hitta på vad som helst. Bara man inte hänger ut någon vid dess fulla namn och kränker någon personligen kan man spåna i väg hur mycket som helst. en fiktiv berättelse är just fiktiv.

Självklart är det enklare att skriva om något man upplevt. Som i det senaste manuset jag skrev om Minna, där hon drabbas av en utmattning. Där hade jag mycket gratis och kunde använda mina gena erfarenheter för at få till berättelsen, men det är inte nödvändigt och därför behövs research. Att fråga någon som vet, söka på nätet eller kontakta någon som kan hjälpa till och göra berättelsen så trovärdig som möjligt. Det arbetet är väldigt givande och det ger både kunskap och nya idéer.

Allt man skriver om måste inte vara sant
Tjusningen med att skriva fiktivt är att det är enbart fantasin som sätter gränser. Jag kan skapa vad som helst. Sjukhus, karaktärer, restauranger, händelser och jag kan göra vad jag vill med vem som helst. Helt utan att jag blir dömd för det. Jag kan välja att någon ska leva eller dö. Hur de ska dö, vart och jag kan välja vilka människor som ska träffa varandra och vad som ska hända. Jag bara älskar det och ibland kan det vara en skön verklighetsflykt. Att leva någon annans liv för en stund. För att få perspektiv eller bara för att roas för en stund.

Det man skriver behöver inte vara sant. Jag är fri att hitta på vad som helst så länge jag poängterar att allt är påhittat. En vän till mig frågade en gång om hon fanns med i det manuset jag skrev då. Det fick mig verkligen att skratta för visst fanns hennes namn med och en egenskap hon har, men i övrigt var de raka motsatsen.
En annan vän tyckte hon skulle passa sig så hon inte råkade illa ut i min nästa scen och så vidare. Dessa saker får mig att skratta och visst hämtar man inspirationen från verkligheten, men karaktärer kan vara skapade från många olika personer. Tänka att få skapa på det viset, det är verkligen underbart.

Jag fortsätter helt enkelt att hitta på saker. För jag vet att man ska vara ärlig, men som författare har man rätten att hitta på precis vad man vill. Jag har ingen intention att skriva självbiografiskt för det är inte kul. Det här med att hitta på är mycket roligare än någon annans liv. Funderar just nu på hur jag ska låta nästa offer försvinna i nästa projekt. Det är något att bita i det!

#författardrömmar #skrivblogg #skrivdrömmar

Kram Mina


Gillar

Kommentarer