Mot ljusare tider

Januari har passerat och vi befinner oss i mitten av februari. Vilken tur för mig då
jag börjar inse ett och annat om mig själv och just dessa månader.

Januari var en tung månad liksom början av februari.
Inte nog med att det är sjukdomstider utan bara allmänt livet skulle jag säga.
Både slutspurt och startsträcka i skolan men även lite fel ingång på den nya kursen.
När jag väl kom bort från kursen som höll på att driva mig till vansinne var jag två veckor efter
och jag kan erkänna att jag är det fortfarande. Men trots det har jag en förhoppning att ändå klara det
som jag behöver göra. Kämpar på helt enkelt.

Mitt i allt detta har jag insett ett och annat som jag behöver bära med mig i framtiden.
Januari och februari är inte mina månader. Tröttheten förlamar mig och hela tiden känns
det som att depressionen är nära och när jag ser tillbaka på de senaste åren så ser jag helt
klart ett mönster. Även om tidigare år har varit betydligt mer besvärliga med utmattningen och depressionen.
Vad det beror på vet jag inte men jag gissar på att det är vädret, mörkret och tempot i livet
som påverkar mig just dessa två månader.

Inte för att tempot är speciellt mycket lugnare resterande året men då känns det
enklare. Förklaringen måste finnas i ljuset. För visst är det enklare att vara uppåt när
det är ljust ute? I alla fall är det så för mig. En annan förklaring kan vara att i och med att ett
nytt år börjar har jag alltid så många förväntningar på året och jag vill att det ska bli så
himla mycket bättre än det förra.
Detta måste jag lära mig att leva med och just bara att komma till insikt med det gör det
hela mycket enklare. Jag tror inte att jag kan värja mig mot mörkret men jag kan försöka
ta hand lite bättre om mig själv för att orka med dessa tunga månader.

Egentligen har jag så mycket att se fram emot även om schemat är fullspäckat.
Men mitt i alla dessa planer finns det roliga saker att göra. Det är vad man måste fokusera
på när allt känns nattsvart och livet går på halvfart. Hur mycket man än sover är man ändå trött
och tiden räcker inte ens till för att man ska hinna med att njuta av det som är bra.

Med denna insikt ska jag nu försöka överleva resten av februari.
Första steget är att acceptera att det känns tungt i bland och då vila i stället
för att tro att man är någon slags supermänniska.
Istället ska jag göra det jag mår bra av i bland också.
Träna, umgås med nära och kära, lägga mig i soffan och läsa en bok som
jag själv valt eller bara njuta av att inte ha något planerat.
För det var ett av mina mål detta år. Att vara snällare mot mig själv.

Samtidigt som det är jobbigt så känns det ändå skönt att ha kommit underfund
med detta. Att veta om problemet är enklare än att känna att man bara faller
längre och längre ner. Tack vare denna insikt kan jag i stället gör något åt det.
Eller i alla fall försöka. Tänk om jag redan för fyra år sedan hade vetat det jag vet nu.
Så mycket elände jag hade sluppit genom åren men kanske är det just tack vare
allt jobbigt jag gått igenom som jag nu känner mig själv bättre och istället kan
bromsa i tid istället för att låta det gå så långt så att hela tillvaron rasar.

Jag tänker aldrig låta det hända igen. Istället väljer jag att se framåt.
Mot ljusare tider, roliga händelser och positiva upplevelser.
Det är inte alltid lätt att tänka positivt men det skadar inte att försöka.

"If you can DREAM it, you can DO it"


Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229