När orken är slut

Hur vet man när det inte går längre?
När vet man att det är dags att dra i handbromsen?
Svaren är få och är inte alltid så lätta att finna.

Har tidigare skrivit om att jag ska berätta om min utmattning och vägen tillbaka.
HÄR ser ni mitt senaste inlägg i ämnet men alla inlägg i ämnet går att läsa HÄR.
I dag ska jag ta er med till en dag då min ork tog helt slut och resan startade.

Det är egentligen inte lätt att veta när allt egentligen startade, säkert betydligt
tidigare än vad jag kan tänka mig men jag kommer ihåg den dagen då det inte alls
gick längre. Egentligen borde jag ha fattat det redan ett år tidigare för då hade jag sluppit
falla så långt ner och resan tillbaka hade blivit betydligt enklare.

Nu så här i efterhand vet ag vad det var som gjorde att det hela startade gå utför.
Sommaren 2015 sökte jag vägar bort från jobbet då jag redan då inte trivdes men jag
visste inte riktigt vart jag skulle börja. Men den sommaren var startskottet på min väg
att finna mig själv och vad jag ville göra med mitt yrkesliv. Det var då jag på allvar
tog tag i författardrömmen och började skriva på min första roman det var även då
jag insåg att jag ville läsa en journalistikutbildning för att hitta en väg bort.

Hösten 2015 jobbade jag heltid och pluggade halvtid vilket jag då inte tyckte var
något problem. Men jag kom ända fram till februari 2016 innan orken tog slut
och jag sjukskrev mig första gången. Jag var då orkeslös, hade huvudvärk,
saknade vilja att ta tag i saker och kallade det för "duktig flicka syndrom".

Jag var en mästare på att tala om för andra att de inte skulle jobba för hårt och
inte stressa men jag gjorde tvärsemot själv. Förspillde min tid på jobbet, var trött,
hade tryck över bröstet, koncentrationssvårigheter och så mycket mer.
Pulsen rusade och jag var helt säker på att jag skulle dö av en hjärtinfarkt men
läkaren sa att hjärtat slog som den skulle men pulsen var skyhög.
Jag var sjukskriven i två veckor...
Det tyckte jag räckte för att fatta att jag skulle ta det lugnare.
Göra en sak i taget och vara kvar på jobbet där klimatet
var otrevligt och företaget gick dåligt men bara tills jag hade
klarat av utbildningen.

Visst fattade jag att det skulle bli tufft och att det skulle ta tid men
varför lyssnade jag inte mer på vad min kropp sa till mig...?!
Istället för att fatta drog jag på mig ett leende och försökte ännu mer.
Jag gick till jobbet, klarade studierna men det fanns ingen glädje kvar i det
jag gjorde. I denna veva hade äldsta dottern det tufft i skolan och blev slagen och retad.
Kroppen värkte och allt var jobbigt men just då var det en sak som gav mig en
enorm livslust och det hängde i länge.

Jag skrev en artikel om fallskärmshoppning och blev utmanad att hoppa.
Vilket jag gjorde. Läs mer om det HÄR. Det gav mig en livsglädje som jag inte trodde var
möjlig och jag levde länge på det vilket gjorde att allt annat i livet gick som på en dans.
Att jag var trött glömde jag bort och mer och mer ville jag sträva efter mina drömmar
och lyckas med allt. Men det räckte inte för alltid.

Det var hur det hela började men det får räcka för denna gång.
Att se tillbaka på detta är så nyttigt för mig även om det naturligtvis
gör att jag inser att jag borde ha reagerat långt tidigare.

Nästa gång kommer jag att skriva om min fortsatta resa.
Hoppas att ni vill följa med och dela detta med mig.

Tack!


Kram Mina


Gillar

Kommentarer

Hannas krypin,
Det är så bra att du delar med dig av din resa. Det är så lätt att se alla tecknen när det redan är försent och man blivit utmattad. Jag är glad att jag har semester om tre dagar så jag får ta en välförjänt vila. Det har varit ett slitigt år även om jag inte alltid vill erkänna det för mig själv.
hannafialotta.blogg.se
minasvarld
minasvarld,
Ta hand om dig fina Hanna ❤
nouw.com/minasvarld
asemartensson
asemartensson,
Jag har väldigt svårt att känna när kroppen säger stopp. Ibland måste jag nästan få ett extremt tryck i bröstkorgen innan jag fattar . Kroppen säger stopp nu 💓
nouw.com/asemartensson
minasvarld
minasvarld,
Var rädd om dig, det är så trist att an inte kan ta bättre hand om sig själv men jag vet hur det är <3
nouw.com/minasvarld
MammaJenny
MammaJenny,
Åh, fina du <3 Tack för att du delar med dig. Det finns många som lider av psyksik ohälsa, stress och annat som påverkar hälsan. Därför är det bra att du delar med dig så att fler kan ta del av dina berättelser. På så sätt kan de känna igen sig och finna tröst i att de inte är ensamma. Kramar <3
nouw.com/mammajenny
minasvarld
minasvarld,
Tack fina du <3 Kan man bara hjäpa en enda människa så är det värt att skriva om <3
nouw.com/minasvarld
Kamilla,
Hur vet man när orken är slut? Ja du när det tar tvärstopp så kraschar man helt och hållet. Man bara vet för det finns liksom inget kvar alls att göra. -hur mkt du än försöker så finns ingen bensin kvar. Dra ner på takten så fort du börjar säga och tänka nu är det mkt eller nog. Var rädd om dig
kamillaskamera.com/
minasvarld
minasvarld,
Tyvärr inser man det alltid när det är försent <3 Var rädd om du du med <3
nouw.com/minasvarld
photoemmz
photoemmz,
Så bra av dig att dela med dig om detta så fler kan känna igen sig och reagera i tid.
nouw.com/photoemmz
minasvarld
minasvarld,
Tack fina du <3
nouw.com/minasvarld
Moa Larsson,
Jag tror att väldigt få människor kan sätta fingret på när det startade, och om de skulle gissa så tror jag att många många har fel. För det händer oftast innan man lägger märke till det, första steget tars långt innan man själv upptäcker det. Så fint och viktigt att du delar med dig 🖤
moafidelie.com
minasvarld
minasvarld,
Tack fina du <3 Tyvärr inser man det alltid för sent <3
nouw.com/minasvarld
FrökenRödlök
FrökenRödlök,
Jag har aldrig vart i samma situation men jag tror att man inte vill inse att något är fel, när man är mitt uppe i allt man håller på med. Man vill inte ligga till belastning, sjukskriva sig osv.. Så man kör bara på. Till det inte går alls.
Vad bra att du delar med dig av din resa, kanske någon känner igen sig och hinner bromsa innan de går lika långt.
nouw.com/frökenrödlök
minasvarld
minasvarld,
Tack fina du <3 Tror att många behöver känna att de inte är ensamma. Att ge upp kan kännas som ett nederlag och ett misslyckande .
nouw.com/minasvarld
MissJohansson
MissJohansson,
Du är så bra. Nej du är grym. Du är underbar och det finns ingen som just du. Att du väljer att dela med dig av detta här gör dig så stark. Jag har varit ute på mörkt Vatten och inte sätt något ljus runt mig alls. För mig var det min kropp som sa ”stopp- nu är det bra” du kommer fixa detta. Gå upp med huvudet stolt och säga högt för dig själv- Fan vad jag är grym! Stor kram till dig vännen!
nouw.com/missjohansson
minasvarld
minasvarld,
Tack fina du <3 Du är också grym. Man kommer oftast ut starkare efter en sådan sak <3 Kram
nouw.com/minasvarld
SofiaLissmyr
SofiaLissmyr,
Åh det här var verkligen så bra skrivit, viktigt och intressant at läsa! Modigt av dig att dela med dig! Du ska verkligen klappa dig själv på axeln älskade du! Jag själv har så svårt att veta när jag egentligen borde dra i handbromsen, jag pressar gärna på lite mer fast jag egentligen inte borde. 😊 <3
nouw.com/sofialissmyr
minasvarld
minasvarld,
Tack fina du <3 Det är så lätt att pressa sig själv för långt tyvärr. Var rädd om dig <3 Kram
nouw.com/minasvarld
Michelle ,
Jag kan nog tänka mig ungefär hur det är med utmattning . Hade något liknade för några månader sen men läkaren tyckte inte det var det . Jag kunde varken gå el röra på mig vissa dagar o det tig tid innan jag fick igång kroppen igen
michellefrandell.blogg.se
minasvarld
minasvarld,
Det är så tråkigt när läkarna inte tar saker på allvar. De tror oftast att man bara är lite trött, det fick jag höra första gången jag gick till läkaren. Fina du, ta hand om dig <3
nouw.com/minasvarld