Oktober och jag blåste bort

Ännu en månad har passerat och vilken månad det har varit. Jag har inte hängt med och det ena nya efter det andra har passerat. Inte konstigt att jag haft svårt att få tiden att räcka till.

Det känns som att jag tryckte in både det ena och det andra under en och samma månad. Ungefär som att jag tog sats och laddade rejält bara för att ta vara på tiden. Många gånger funderade jag på hur jag skulle orka, men när jag tittar tillbaka kan jag bara le.

Oktober och jag blåste bort
Jag välkomnade oktober med öppna armar och såg fram emot många saker. Det fanns mycket jag ville göra och jag ville fokusera mer på mig själv. Jag ville skriva och jag ville fotografera. Kanske blev det inte så mycket med den saken då jag till och med hade svårt att hinna med bloggen emellanåt. I stället inser jag nu när jag blickar tillbaka att jag gjort väldigt mycket annat. Inte undra på att jag varit trött.

Jag har hunnit med att äta middag på Pinchos med dottern, ishockey på Hovet, middag med mor och far på Texas Longhorn, vinkväll med en vän, drinkar på stan, fotboll i klacken på Tele2 Arena och underhållning på Intiman. Dessutom har jobbet slukat mig och det ena nya har avlöst det andra, vilket har tagit all min energi. Det är så oerhört kul på jobbet just nu, men det tar mycket av mig. Känns som att både jag och oktober blåste bort.

Höll på att falla tillbaka
Jag har kämpat i flera månader med att hålla huvudet över vattenytan och jag har lärt mig mycket. Saker om mig själv, men även av andra människor som helt saknar respekt. Det höll i många stunder på att göra mig bitter och jag höll på att falla tillbaka i det jobbiga jag var i tidigare. Det blev inte så och på något vis tror jag att jag har lärt mig så mycket om den nya tillvaron och jag väljer att skratta en aning åt det. Ibland tror jag att allt är ett skämt, men det är tydligen inte det. Jag lever i detta och jag måste göra det bästa av situationen för att inte försvinna helt och hållet själv. Det har funnits många tankar om ALLT denna månad, men när jag ser avslutningen så har den varit turbulent.

Trots det turbulenta står jag på båda benen och jag gör mitt allra bästa för att skapa det bästa möjliga livet jag kan för mina barn. De är mitt allt och under oktober har de varit väldigt viktiga för mig. Det är de så klart alltid, men de visar mig i många stunder att jag faktiskt gör något rätt och det stärker mig.

Mörkret är lite för mycket för mig just nu. Trots det så måste jag välkomna november för jag vet att vad som helst kan hända. Min historia är inte skriven ännu och jag kliver in i en ny månad med spänning. Jag vill precis lika mycket nu och det kommer jag aldrig sluta med. Jag vill leva och jag vill skratta, därför söker jag det positiva. Även oktober lärde mig något och jag bär på en tro på att saker ändå ska bli bra. I alla fall måste jag tro på det. Jag sjunker därför ner och håller tummarna för en riktigt bra månad där välmåendet måste få vara störst. Tack oktober för att du lärde mig något, jag är återigen att gå vidare i livet med en ny energi. Tack och hej!

Kram Mina


Gillar