Plats för något bättre

Det är lätt att ifrågasätta saker vi utsätts för. Vissa går igenom betydligt fler prövningar i livet än andra och kanske finns det en logisk förklaring till detta.

Tror inte det finns någon som går genom livet helt utan problem och motgångar. Alltid förlorar vi någon eller ställs inför saker som vi har svårt att hantera. Däremot är det lättare för andra att tackla problemen och många gånger kan det kännas som att vissa människor helt saknar problem.

Plats för något bättre
Jag gillar förändring och att det händer nya saker hela tiden. Däremot är jag riktigt trött på problem och konflikter. Senaste åren har de avlöst varandra och jag antar att de inte är slut ännu. När man har med andra människor att göra uppstår ständigt konflikter och det får vi leva med. Min rastlösa själ är många gånger min drivkraft och de senaste åren känns det som att jag tappat bort en del av mig själv. Jag har hamnat längre och längre ner och jag har många gånger funderat på varför saker och ting måste falla samman.

När det ena avlöser det andra. När man står där och tror att det vänder, då händer något ännu värre. Det är lätt då att fundera på meningen med allt, men kanske kan det vara så att platsen behövs till något bättre. Ni vet en sådan där sak som att man tillåter sig själv att totalt bryta i hop. Gråta floder och känna sig på botten. Bara för att sedan kunna resa sig igen. Torka tårarna och känna sig starkare. Att skapa plats för något bättre.

Tror på det just nu
Under en tid har jag sökt efter något att hänga fast vid och jag känner ändå att det är så mycket bättre nu än för sex månader sedan. Visst kommer dalarna och de är rejält djupa, men det finns något där som jag vill tro på. Livet tar oss till olika platser och det ger oss utmaningar som vi måste klara av. Det ger oss en styrka och en medvetenhet om att livet är oberäkneligt. Vi vet aldrig vad som händer och just nu vill jag tro på att när jag sitter i dalen och livet faller samman, då är det bara livet som ändrar om för att göra plats för något annat. Är det inte en häftig tanke?

För det är trots allt så att ingenting är evigt och allt elände har ett slut. Det är vad jag tror på just nu. Livet flyttar om och därför måste jag gå igenom flyttkaoset för att komma till andra sidan där det bara kan bli bättre. Det kommer att bli bättre och någonstans i djupet känner jag det. Jag vet det och jag måste luta mig mot det. Det kan inte vara meningen för mig att bara ha kaos och inga glädjeämnen. En dag kommer jag att kunna se tillbaka på allt detta och känna att jag gjorde helt rätt som lät livet falla samman när jag strävade efter något bättre. När det blir bättre då ska jag njuta till fullo, det lovar jag.

Kram Mina


Gillar