Rädd att misslyckas

Kan inte påstå att jag är den rädda typen. Jag vågar göra saker som känns skrämmande och jag vågar drömma om saker som kan se omöjliga ut. Det finns däremot mängder med saker jag är livrädd för och en av dem är att misslyckas.

Vad betyder det egentligen att lyckas?
Är det att uppnå sina drömmar och mål eller är det att se bra ut gentemot andra. Bygga upp ett liv som andra ska vara avundsjuka på eller ett liv där man är sann mot sig själv. I skrivandet våndas man med olika saker och att lyckas som författare är varken enkelt eller det allra viktigaste. I och med att jag skriver om detta blottar jag mig och vad händer om jag aldrig lyckas?

Rädd att misslyckas
Jag har valt att skriva om min författardröm. Om den någonsin blir någonting annat än en dröm har jag ingen aning om, men jag vägrar att tro att allt bara ska rinna ut i sanden. Det är upp till mig att göra mitt allra bästa för att lyckas och mer kan jag inte göra. Visst drömmer jag om att få ge ut på ett stort förlag och sälja massor med böcker, men jag är realist samtidigt. Skulle det inte ske finns det andra vägar och när det gäller att uppnå denna dröm är jag inte rädd för någonting. Jo, en sak!

Förra veckan delade jag prologen till mitt manus --> Delar av mitt manus
I och med det blottade jag mig och för varje inlägg jag skriver utsätter jag mig ytterligare för pressen att faktiskt inte lyckas med det jag drömmer om. Samtidigt vill jag dela detta med er och på någon nivå tror jag att jag behöver det. Jag har fått höra att jag är modig som pratar så öppet om mina manus och mitt skrivande. Själv tycker jag inte att modig är rätt benämning. För mig handlar det mer om att peppa mig själv till att fortsätta. Jag är livrädd för att misslyckas. Vill inte sitta här om några år och konstatera att jag aldrig kommer någonstans. Att jag är för dålig på att skriva och inte kan lyckas med någonting. Jag vägrar det. Hur rädd jag än är tänker jag inte ge upp.

Ingen press
Jag skriver för att det är roligt och att det får mig att må bra. Därför pressar jag mig inte själv till att presterar på topp hela tiden och även om det kanske kan verka som att jag driver på ganska hårt i mina projekt är det för att det fungerar för mig och jag behöver peppa mig själv. Jag vill detta så mycket och ingen kan någonsin göra det åt mig. Visst önskar jag att jag hade någon som kunde läsa mitt manus och bara tala om för mig att de skulle hjälpa mig att få det utgivet. Riktigt där är jag inte ännu. Alla manus behöver redigeras innan de kan skickas någonstans, men jag kommer dit så småningom.

Jag har pluggat i tre år och tiden att redigera har inte funnits. Jag har skrivit två manus under studietiden och det beror på att de var en del av de kurser jag läste. Vilken lyx att få skriva berättelser i skolan. Annars har det varken funnits ork eller tid att redigera för att kunna skicka manus till förlag. Den tiden kommer och nu ska jag ta det i en takt som gör att jag inte pressar mig själv. Visst jobbar jag bäst under press och med deadlines, men jag tänker inte pressa för hårt. Jag vill behålla glädjen i skrivandet och ser faktiskt fram emot att grotta ner mig i mina manus för att göra dem bättre. Trots det finns den där lilla tanken som gnager i mig.

Jag vill mycket och jag drömmer stort. Lever nu och jag vet att ingenting är omöjligt. Ändå är jag rädd för att misslyckas. Än har jag inte gjort det och därför krigar jag på. När det känns tufft tar jag nya tag och jag vill inte låta mig själv misslyckas. Jag tror på min dröm och jag gör någonting åt den, det är det enda jag kan göra.

Gillar

Kommentarer