Redo att släppa november

Ännu en månad har passerat och aldrig tidigare har jag varit så redo att släppa en månad. Jag lämnar en tuff månad bakom mig och bär med mig det som varit riktigt bra.

November, den mörkaste månaden på hela året. Inte konstigt att tröttheten tar över och det blir svårt att orka med allt, men ljusare tider väntar. Det är nu dags att stänga och öppna nästa lucka.

Redo att släppa november
Nu ska jag göra allt jag kan för att hitta ljusglimtarna i november, men först måste jag få ur mig detta.
November har för mig varit en prövningens månad där jag aldrig känt att jag räckt till. Jag har inte levt för min egen skull och allt jag gjort känns som att det blivit otillräckligt. Inget blev som jag tänkt mig och jag tappade tron på allt. Absolut ingen skön känsla kan jag lova efter som det drog med sig en massa saker som jag blev försenad med.

Jag var öppen för november och trodde på fullaste allvar att det skulle bli hur bra som helst. I stället handlade den om saknad, en förändring som jag inte tycker om och en rad saker som bara inte fungerar. Det är då svårt att hålla uppe hoppet för något bättre och man sjunker in i det jobbiga. När november började visste jag inte alls vad som väntade mig och tur var väl det. Nog om det känner jag nu och i stället över till något roligare.

Det blir ljusare
Känner att det måste vara nog snart. När jag ser på november vill jag istället komma ihåg mitt examensfirande, vilket lätt glöms bort i allt annat och alla andras saker jag måste leva med hela tiden. Sedan vill jag minnas alla mysiga turer till city med julskyltning och god mat. Utflykt till Lidingö där jag fick se något nytt och sedan bär jag med mig personer i mitt liv som ALLTID finns där och stöttar mig. Utan dem skulle jag antagligen inte ens stå upp i dag.

November var en tyst månad där jag kände att jag var tvungen att hålla saker inne och att omgivningen gjorde det samma. Jag hatar för övrigt tystnad och önskar mig nu i jul att tystnaden försvinner. Lite glädje är på sin plats och det börjar väl bli dags nu känner jag. Jag fick fundera på mål för framtiden i november och det är alltid roligt. Nu gäller det bara att kunna komma dit och uppnå dem. Som till exempel att jag slutar skriva när jag inte mår bra. Varför? Jag mår bra av det och det är ett mål, att skriva mer.

Nu en gång för alla är jag redo att släppa november. Vi är klara med varandra och nu önskar jag mig ljus i stället. Jag vet att det finns så mycket jobbigt kvar och jag vet att jag inte klarar av att lösa allt. Jag måste bara acceptera många saker och det är svårt. När inget blir som man tänkt sig försöker man hitta en annan väg och vart den vägen är har jag lite svårt att veta just nu. Vilse skulle man kunna säga, men med en enorm vilja att hitta vägen till ron och leendet. Lämnar nu november bakom mig och försöker avsluta detta år på ett bra sätt. Jag vill leva och jag vill skratta. Därför önskar jag mig lite ljus och ett och annat skratt i december. Jag måste tro på att det ska bli bra och någonstans där inne är jag säker på att det kommer att bli det. Tack november och HEJ DÅ. Alltid lär man sig något av varje månad, men nu är jag redo för att gå vidare och se vad december och avslutningen på året har att ge mig.

Kram Mina


Gillar