Rikast i världen

Pengar, rikedom och framgång.
Vem vi är grundar sig på vad vi har och om vi inte syns så finns vi inte. Vi är vad vi ser ut att vara och med hjälp av det yttre kan någon säga vem vi är. Det konstiga är bara hur man kan se det genom att bara titta på en person eller döma någon utefter hur de bor och vart. Det får mig att fundera...

I går skrev jag om min rädsla för att misslyckas och då handlade det om min dröm att bli utgiven författare. Jag kommer senare att utveckla det inlägget då jag fått en del frågor på det, men i dag tänker jag skriva om vad som gör oss lyckliga och hur vi ses på beroende på hur vi ses på från utsidan. Kan pengar göra oss lyckliga? Är vi mer framgångsrika för att vi har pengar? Har jag misslyckats för att jag inte har ett välbetalt jobb och reser jorden runt?

Rikast i världen
Vi lever i ett samhälle som styrs av pengar och man ses på olika sätt beroende på just det. Har precis avslutat ett manus där huvudkaraktären haft en tuff uppväxt utan pengar. I vuxen ålder kämpar hon för att skaffa ett liv där barnen aldrig ska behöva sakna någonting och det handlar om att bo på rätt ställe och äga rätt saker. Bygga upp ett bra liv för andra att se och avundas. Detta är en fiktiv berättelse, men på många sätt speglar den det samhälle vi lever i.

Själv har jag växt upp utan att sakna någonting. Jag har haft en vanlig uppväxt och framförallt har jag haft två föräldrar som funnits där för mig och gör det än i dag. Ser vi oss om kring lever vi i ett materialistiskt samhälle där den som har dyrast och mest saker när den dör vinner. Kanske inte lika drastiskt, men jag tror ni förstår vad jag menar. När jag själv sätter sig ner och funderar på det så kommer jag att förlora varje gång. Saker betyder ingenting och jag har varken en vräkig bil eller en lyxig villa med pool. Är jag misslyckad för det?
Absolut inte för jag är rikast i världen.

Lyckan sitter inte i pengarna
Jag ska ärligt erkänna att mitt liv skulle vara betydligt enklare just nu om jag hade massor med pengar. Den dröm jag har skulle bli enklare att ägna sig åt helhjärtat och jag skulle inte behöva fundera på hur jag skulle försörja mig. Självklart skulle jag inte vara lyckligare för det, men många våndor skulle försvinna. Tänk att helhjärtat få ägna sig åt att skriva, redigera och känna att man hade energin att göra det man verkligen vill. Det skulle ge mig en frihet och ett lugn, men få har det så och om man ska komma någonstans måste man kämpa.

Hur vi ses i andras ögon är intressant och jag häpnas över hur människor jämför sig själva med andra. Bara för att vissa lyckats göra rätt val i livet och fått ett välbetalt jobb och kunnat köpa sig ett häftigt hus så betyder det inte att de är lyckliga. Lyckan sitter inte i pengarna. Om jag ser någon på stan till exempel är det omöjligt att avgöra om den människan är rik eller inte. Visst kan denna människa bär märkeskläder, köra en fin bil och ha en handväska för många tusenlappar, men det säger egentligen ingenting om människan där bakom.
Bara för att jag bor i lägenhet, är jag fattig då? Frågar ni mig är jag den rikaste människan i hela världen.

Jag har lyckats med mycket
Att sätta sig ner och fundera på vad man själv har och inte jämföra sig med någon annan är viktigt. Vad spelar det egentligen för roll vad andra har och gör, de kan ändå inte göra mig lycklig och det är jag själv som måste göra det. Min lista över saker som gör mig till världens rikaste kan göras lång och inte en enda av dem handlar om pengar. Jo, kanske några för att leva kostar trots allt pengar.

Det viktigaste i livet, mitt A och O, är mina barn. När jag tittar på dem så känner jag mig rik. Jag är stolt, fylld av beundran och lycklig. Även om det kan vara tufft med barn är de ett kvitto på att jag lyckats i livet. De är fantastiska människor som kommer ta världen med storm en dag. Allt annat jag har åstadkommit spelar ingen roll när jag ser dessa tjejer växa upp. De är som de är för att jag gjort det jag gjort. Visst kan jag önska att jag hade haft alla pengar i världen för att resa, shoppa och bygga upp ett liv i lyx, men mina barn räcker för att jag ska känna mig rik. Jag bryr mig inte om hur andra ser på mig och jag bor där jag gör och gör det jag gör. Jag äger inga häftiga bilar och lyxiga villor, men jag har världens finaste barn. Vi har ett hem, det finns kärlek, vi får mat varje dag och vi kan unna oss saker i livet. Vad finns det att klaga på då?


Gillar

Kommentarer