Skriva för att man vill

Vi dras med ett gäng måsten här i livet och ni vet hur det är med den saken. Vi gör dem även om vi inte tycker att det är roligt bara för att vi helt enkelt måste.

Tänk om vi bara fick göra det som är roligt i livet. Bara göra saker som gav oss vällust och som stimulerade våra sinnen. Skulle vi må bättre då?

Skriva för att man vill
Skrivandet är för många en terapi. Att skriva av sig. Att uttrycka sina känslor och yppa sin åsikt. Eller att bara ha ett mål att få ur sig en berättelse för att det känns som ett kall. Skrivandet kan vara mycket och kan även vara svårt. Tänk att sitta ner med en vit sida och fingrarna på tangenterna. Att veta vad man vill få ur sig, men ändå inte kunna stava till ett enda ord. Det är en pina!
Tiden tickar på och även om det inte måste lämnas in en viss tid blir det en stor press och ingenting fungerar. Den fantastiska skrivkrampen ni vet.

Jag ska ärligt erkänna att jag skriver som bäst under press och jag har skrivit slutet på en av mina romaner under en press som fick mig att gråta. Ändå är det en av de bästa texter jag skrivit, enligt min lärare. Däremot är det inte på det viset jag vill skriva. Jag vill skriva för att det är kul och inte för att jag måste. Visst måste jag skriva om jag ska komma någonstans med det, men känslan när man får skriva för att man vill är så skön.

Inga krav, ta din tid
Tanken på att bara få sätta sig och skriva även om jag inte måste lockar rejält. Bara få ta det i min egen takt och skriva för att jag vill. Jag har nyligen påbörjat redigeringen av en av mina romaner och det känns riktigt bra att kunna göra det utan press. Att inte ha någon tidspress är underbart och även om jag många gånger vill skynda på och blir klar så hinner jag. Det gör det hela så mycket roligare och det hoppas jag kommer synas på resultatet.

Inga krav. Ingen press. Utan bara skriva för att jag själv vill det. Precis som det ska vara för att skrivandet ska komma med vällust. Däremot kan man behöva ge sig själv en utmaning då och då. Kanske slänga in lite slutmål bara för att man ska komma någonstans. Jag vet precis hur jag ska lägga upp arbetet framöver och det blir en skön stund varje gång jag sätter mig ner med mitt manus och bara skriver. Det får ta den tid det tar.

Kram Mina


Gillar