Skriva om det vi inte pratar om

Tabutexten är inlämnad för en tid sedan och responsen har kommit. Nu gäller det bara att ta till sig responsen och använda texten till det fortsatta arbetet. Smälta det skrivna och göra det bästa av det.

För en tid sedan skrev jag om en uppgift jag skulle skriva och den handlade om Att skriva om tabu. Tabu för många kan vara svårt och många saker vill människor varken läs eller skriva om. Till en början visste jag inte vad jag skulle skriva, men när jag väl startade flöt det bara på. Det blev ett tungt ämne, men det blev ändå riktigt bra.

Skriva om det vi inte pratar om
Novellformen är inte bekant för mig. Det är sällan jag skriver i den formen och bara där kom ett hinder. Jag fick fundera på hur jag skulle lägga upp arbetet och hur jag skulle kunna få ur mig det jag ville förmedla. Det ämne jag valde visste jag i sig skulle bli en utmaning och jag skulle behöva gå en bra bit utanför mig själv för att få ihop det. Min text handlade om en ung flicka, som jag senare skriver om i vuxen ålder i min senaste roman. Denna unga flicka har en mamma som super och en känsla av att aldrig räcka till. Tankarna blir djupare och djupare och en dag bestämmer hon sig för att det bara finns en väg ut genom att avsluta livet.

Att skriva om självmord och hur ett barns trasiga uppväxt leder henne på den vägen var en rejäl utmaning. Ämnet är tabubelagt och inget människor pratar om. Det är ett svårt ämne och ingen vet egentligen hur man ska hantera det. Detta fick bli grunden i Minna som jag tidigare skrivit om och hur hennes uppväxt präglat henne. Allt i från tankarna innan och även vad som händer efteråt. Flera gånger när jag skrev kände jag att hela kroppen ryste och jag funderade på varför jag valde just det ämnet.

Respons och vidare arbete
Fick snabb respons från min handledare på kursen och även om hon inte gillade ämnet så tyckte hon ändå att jag valt ett bra ämne att skriva om. Bristerna i texten handlade mycket om min okunskap i hur man skriver en novell, men innehållet fick jag bra respons på. Det blir en riktigt bra del att ta med i mitt fortsatta redigeringsarbete av romanen om Minna. Karaktären fick en grund att stå på som möjligen kan förklarar de svårigheter hon ställs inför senare i livet. Kan inte säga att novellen slutade lyckligt, men Minna lever vidare.

Mina egna tankar i skrivandet landade hela tiden i att ifrågasätta mig själv. Varför ska jag alltid välja ämnen att fördjupa mig i som är så tunga? Ämnen som berör mig och som jag måste gå till botten med för att kunna skriva om. Tuffa ämnen om trasiga människor som bara vill finnas tröst. tror aldrig jag hittar något svar på den frågan, men jag märker att alltid när jag ska skriva något så hamnar jag alltid i ett djup. Kanske borde skriva humoristiska feelgood - berättelser istället, men då vore det nog inte jag.

Om ni skulle skriva en valfri novell om ett tabubelagt ämne, vad skulle ni skriva om då och varför?

Kram Mina


Gillar