Skrivpaus och livet

Än en gång har livet satt stopp för det jag vill göra. Jag som var så taggad att bli klar och göra det jag drömmer om, jag som ville så mycket och nu inser att jag inte kommit någonstans. Det gör mig ändå lite arg.

Min skrivresa har varit allt annat än spikrak. Jag har sprungit upp för backen och trott att där uppe väntar priset. Sedan har jag rullat ner på andra sidan och insett att jag inte kommit någonstans utan jag måste börja om igen. Riktigt så illa är det inte för allt jag skrivit kommer aldrig vara ogjort och det visar ändå att jag kommit en bit på vägen. Men blir du aldrig klar?

Skrivpaus och livet
En kreativ process är allt annat än enkel och det finns en mängd saker som gör att man inte kommer någonstans. Jag kan ärligt erkänna att det gör mig förbannad och besviken. Alla de där drömmarna jag hade och de mål jag satt upp har bara hamnat i en enda stor paus. Ytterligare en gång!
För att kunna diskutera mitt nuvarande skrivande och det liv jag ville ge både Minna och Johanna, så skulle jag säga att de just nu ligger och sover. Minna med sin utmattning kanske behöver det och Johanna har varit med om för mycket och behöver andas. Det kanske jag också behöver.

Däremot blir jag besviken när jag än en gång får lägga undan min dröm om att redigera mina romaner och handskas med livet istället. Jag har inget val och jag gör det jag måste för trots allt finns mina texter kvar och jag får sätta upp nya mål. Mål som inte gör mig stressad och jag hoppas att efter allt kommer jag att bli klar. När vet jag inte och nya idéer poppar upp i mitt huvud hela tiden, vilket i och för sig gör att skrivandet hela tiden finns där inom mig. Jag ska bli klar, frågan är bara när.

Ingen idé att vara arg
Känner att jag inte kan lägga energin på att vara arg för att jag inte gör det jag vill. Jag har inget val och måste handskas med annat, då är det bättre att låta berättelserna leva i huvudet i stället. De får bli min verklighetsflykt och i denna skrivpaus har fler berättelser kommit upp. Det får mig ändå att le och jag vet att jag inte gett upp. Jag kommer aldrig att ge upp min dröm och jag vet att om jag bara finner lite mer ro och inte livet ställer sig för hela tiden då kommer jag att komma framåt. Vad framtiden har att ge det har jag ingen aning om. En sak är i alla fall säker och det är att jag SKA bli klar. Ge mig bara tid att hitta drivet och energin. orken att göra det jag vill och tron på mig själv. Då kommer det att lösa sig.

Jag slutar att vara arg för att jag inte skriver och med detta vill jag svara på frågan vad som hände med mitt skrivande. Visst skriver jag, jag skriver här och det slutar jag inte med. Skrivandet för mig är terapi och jag behöver det för att orka. Att redigera en roman är ett stort jobb och det kräver mycket. Därför får det vila tills jag orkar och jag vet att jag kommer orka. Skrivandet och de texter jag ändå redan skrivit får mig att le för jag vet att styrkan att bli klar finns inom mig. Johanna ska få det liv hon förtjänar, Minna ska få berätta sin historia och Nathalie, ja hon ska få sitt lyckliga slut. Vad gäller kommande livsöden som skapas i mitt huvud, de ska få liv de också. Tänk vad roligt jag ska ha framöver när livet låter mig få göra vad jag vill.

Kram Mina


Gillar

Kommentarer