Snurrigt värre

Vad ska man säga när det mesta man tar sig för med blir tokigt? Självklara saker som annars görs av bara farten. Saker som bara är där och sköter sig själva på något vis. Det kan vissa dagar bli snurrigt värre.

Är man van att ha koll så är snurrighet obehagligt. Man tappar på något vis kontrollen och allt man gör känns konstigt. Ingen rolig känsla att bära med sig.

Snurrigt värre
Det är lite för mycket av allt just nu och inte blir det bättre av att det aldrig blir lugn och ro. Saker hopar sig och när snurrigheten tar över då är det dags att ta sig en tankeställare, men vad händer om man inte kan göra något åt allt som sker?

Gårdagen var för mig snurrigt värre. Svårigheter att komma upp på morgonen. Glömda saker. Kroppen på helspänn inför saker som sker. Nya, stora uppgifter som jag inte vet hur jag ska klara av. Ont i huvudet och en enorm tomhet även om huvudet är fullt. Ett famlande mellan uppgifter där jag inte hade någon större koll. Efter att ha klarat av dagen och ett kundbesök som skapade ännu mer jobb som jag inte vet hur jag ska klara av kom jag till slut hem. Det enda jag ville göra var att krypa ner under täcket, men det gick ju inte. Efter matlagning och en powernap åkte jag i väg för att träna innebandy. Där och då satte jag kronan på verket rejält och det blev snurrigt värre.

Tur att man kan skratta åt det
Efter att ha kommit till träningen utan innebandyklubba kände jag verkligen att det fick vara nog. Som tur var kunde jag låna en av en kompis på plats, men samtidigt skämdes jag över att jag helt tappat kontrollen denna dag. Jag är en person som alltid har full koll och ordning på det mesta. Därför blir det så jobbigt att se hur jag inte fungerar. Kanske är det inte så konstigt med tanke på allt skit man ska bära på hela tiden, men det är skrämmande att tappa kontrollen över sig själv på det viset.

Denna dag har kanske inte börjat på bästa sätt, men än har jag inte snurrat till det helt. Tur att man kan skratta åt sig själv även om jag på insidan gråter. Det skapar ingen direkt harmoni att vara snurrig och även om man skrattar och andra skrattar åt det så finns det ett allvar bakom. Det gäller att ställa sig frågan varför det blir snurrigt och många gånger vill man inte ha svaret. För om man kommer fram till att det är dags att dra ner på tempot och göra saker för sin egen skull så kan jag inte det just nu. Det bara går inte och jag får stå ut med snurrigheten. Tur att det finns lappar att skriva på och glass att trösta sig med tills det förhoppningsvis lugnar ner sig.

Hoppas på en mindre snurrig dag i dag. Ha en riktigt fin fortsatt onsdag.

Kram Mina


Gillar