Som en skattkista

Att återvända till något som man inte ägnat någon tid alls åt den senaste tiden är speciellt. Jag kunde inte ana vad det skulle väcka i mig och nu sitter jag här som om jag öppnat en skattkista.

Det bästa när man skrivit klart en lång text är att låta den vila. Har man skrivit en roman är det lätt hänt att man är trött på både karaktärer och händelser och måste lägga det åt sidan en stund.

Som en skattkista
I juni 2020 satte jag den sista punkten, i som då var, min andra roman. Sista biten av den var svår att skriva på grund av händelser i livet som gjorde mig ledsen och jag visste inte om jag skulle klara av att sätta punkt. När jag väl satte punkten och lämnade in kändes det som en befrielse. Jag skulle låta texten vila och sedan skulle jag sätta tänderna i redigeringen. Det blev aldrig av tyvärr.

I stället har texten nu vilat en längre tid och visst har Johanna och berättelsen funnits i mina tankar. När jag nu skulle göra första inlämningen på vårens kurs hade jag tänkt mig att skriva om och skriva bättre för att få mer feedback. Det blev som att öppna en skattkista och jag kunde inte sluta läsa. Det ena kapitlet efter det andra plöjde jag igenom och även om det är jag som skrivit den så häpnades jag över vad som stod där. När jag läst ända till slutet visste jag precis vad jag ville göra.

Tiden är bra
Att läsa sin egen text är speciellt och det är lätt att bli blind. Ändå ska jag ärligt erkänna att den tid som har passerat sedan jag skrev klart den har gjort den gott. Den har skapat en distans mellan mig och berättelsen som jag tror är nödvändig för att jag ska kunna göra den bättre. Under tiden kände jag en stolthet och jag upptäckte saker som jag ville skriva om för att spetsa till den ännu mer. Vilken skön känsla det lämnade mig med.

Jag öppnade en skattkista och innehållet lyste i mina ögon. Det finns mycket kvar innan berättelsen är klar och punkten är satt på allvar, men den gav mig hopp och en enorm vilja att göra den klar. Det finns något där och jag tycker det är en berättelse som ska få synas. Jag vet att den kan bli riktigt bra om jag bara finner tiden och energin till att göra den klar. Den behöver bli ännu mer spännande och vissa personer behöver bli ännu mer elaka. De som har läst delar av den nämner saker som jag verkligen vill få fram och det gör mig stolt. På ett sätt har jag verkligen lyckats då och utan att sätta upp ett mål hoppas jag kunna skriva klart denna berättelse en gång för alla och försöka uppnå min dröm.

För er som är nyfikna på min berättelse om Johanna finns smakprov här--> En del av Johannas berättelse och Nästa del av Johannas berättelse. Kanske kommer det något mer smakprov framöver.

Viljan finns att fortsätta och tack vare denna skattjakt vet jag att det kanske kan gå till slut i alla fall. Det gäller bara att kämpa på och göra mitt yttersta för att låta Johanna blomma ut på riktigt.

Kram Mina


Gillar