Två veckors ångest är över

Till en början förstod jag inte riktigt hur illa det var men så här i efterhand har jag förstått det.
Att tvinga sig till något som inte alls var som man tänkt sig och skapade väldigt stor ångest men
nu är det över.

Som jag har nämnt innan har jag haft en tuff start på vårterminen.
Jag har sökt orsaken men inte riktigt hittat den. Istället har jag gjort allt annat än
det jag ska bara för att slippa ta tag i det jobbiga.
När jag sökte kurserna i höstas var jag inte riktigt införstådd med vad jag gett mig
in på och så här i efterhand motsvarade det inte alls mina förväntningar.

Fotografins filosofi är riktigt roligt och den kursen ser jag mycket fram emot men
svenskan blev bara en enda stor hög med ångest för mig. Bortkastad tid och energi
för att lära sig något som jag inte alls kommer att ha nytta av sedan.
Visst har man nytta av svenskan men hur svenskan pratas är inget som kommer
att gynna mig i min framtida karriär som skribent.

Det fanns ett hopp kvar och det var reservplatserna.
Tyvärr släktes det hoppet ju längre tiden gick och inget besked damp ner.
När jag hade gett upp hoppet och tvingat mig till att ändå läsa svenskan kom
min utväg.
"Du har blivit reservplacerad på Interkultur I. Om du vill ha platsen
var vänlig svara så fort som möjligt"
Gissa om jag svarade snabbt...

Det blev min räddning och inom en halvtimme hade jag blivit
registrerad på den nya kursen och hoppat av den andra och jag
kunde pusta ut. Då fattade jag hur mycket det hade påverkat mig.
Att jag ligger två veckor efter spelade ingen roll och nu är det bara att
läsa i kapp så är jag i fas.

Två veckors ångest och närapå depression är nu över.
Jag säger inte att denna kurs är enklare men betydligt roligare.
Nu ska jag i stället läsa två ämnen som jag tycker är intressanta och det
gör läsandet och reflekterandet betydligt enklare och intressantare.

Jag har tvingat mig till alldeles för mycket jobb och ångestladdade saker
tidigare och här uppkom precis samma känsla. Skillnaden denna gång
var bara att jag snabbt fann en väg ur det. 
Förra gången slutade det med en utmattning och det ska inte hända igen.

Men jag känner mer peppad inför vårterminen och känner nu
att det trots allt ska kunna gå vägen.
Bokhögen har krympt betydligt och jag är oerhört glad över mitt beslut.
Lättad, avslappnad och mycket mer positiv till detta.

Nu djupdyker jag i diskussioner mellan kulturer och fotots historia.
Det ska bli oerhört intressant.

Gillar

Kommentarer