Vad händer efter behandlingarna?

Är jag frisk nu när alla behandlingar är avslutade?
Har JAG lyckats komma över min utmattning och kan leva
ett vanligt liv igen med jobb, barn och allt annat i livet?
Frågorna är många men svaren flyter ut och bildar en massa mer stress.

Jag har kommit en bit in i berättelsen om när utmattningen kom och vände upp och
ner på min tillvaro och tänkte nu fortsätta med att berätta om vad som händer under
och efter behandlingarna. Målet med allt var trots allt att jag skulle börja jobba igen
och anpassa mig till ett liv utan onödig stress vilket jag många gånger funderade på
hur det skulle gå till.
Tidigare har jag skrivit om SSRI, KBT och stresskurs men även om hur det hela startade när mattan
rycktes bort under mina fötter och föll ner. Vill ni läsa övriga inlägg om vägen tillbaka hittar ni dem HÄR

De behandlingar jag fick pågick under en längre tid och under den tiden hann
jag börja jobba 25% men även 50% och jag kände mig mer stressad än någonsin.
Som jag skrivit tidigare finns det ingen tid för självläkande när man blir utmattad
och deprimerad tydligen för jag var tydligen inte så sjuk. Istället följdes mallarna och
målet var hela tiden att jag skulle komma upp och kunna jobba heltid. Självklart var
även det mitt mål men att man ska stressas i detta är mycket märkligt.

Ska man inte försöka få bort stressen i livet istället för att manas på bara för
att komma ur sjukskrivningen och blir ett fall mindre för Försäkringskassan och vården?
För mig har det varit nyttigt att se tillbaka på detta och jag hoppas i och med detta att jag kan
släppa det men det kommer alltid finnas kvar i mitt liv. Jag må ha kommit ur utmattningen men
det som skadades på vägen kommer aldrig försvinna. Koncentrationssvårigheterna,
tröttheten, ångesten och osäkerheten.

Tidigare har jag berättat att jag började jobba 50% och det var inte mer än att jag klarade
av det vilket jag var väldigt tydlig med till min läkare. Trots det kämpade jag på då jag visste
att hon skulle aldrig någonsin kliva ett steg tillbaka. Sommaren kom och jag visste att jag
skulle ha fyra veckors sammanhängande semester. Första sommaren någonsin på det jobbet
som det inte varit tjafs runt semestern. Eftersom jag bara jobbade halvtid kunde inte jag jobba
själv och det blev då väldigt enkelt för mig att få vara ledig precis när jag ville. Bästa sommaren
någonsin på det jobbet måste jag säga, eller?!

Förutom att jag inte hade någon aning om hur jag skulle orka med ända fram tills
semestern. Jag mådde pyton och varje steg jag tog kändes som ett maraton. Allt omkring
mig kändes tråkigt och jag var så rädd att falla ner i gropen igen. Försökte använda de verktyg
jag fått men det hjälpte inte. Jag jobbade mina fyra timmar varje dag för att sedan gå hem och
sova, äta och vila upp mig för att orka gå till jobbet dagen efter igen. Mitt i allt detta gick det
inte att undvika de problem som fanns på jobbet och som jag visste alltid skulle finnas där.
Jag försökte stänga ute dem men i bland gick det inte bara. Människor som bråkade,
uppgivna kollegor och jag satt återigen på min gamla arbetsplats i kontorslandskapet.
Lyssnade alltid på podd eller musik för att slippa höra allt men det fungerade liksom inte.

Då kom nästa slag i magen...
När jag kände att jag inte orkade mer var det dags att börja jobba 75 %.
Hur jag än förklarade för min läkare hur dåligt jag mådde så hjälpte det inte.
Mallen ser ut på ett visst sätt och den ska följas och jag kände bara att de ville bli av med mig.
Jag visste att jag behövde komma bort från arbetsplatsen men enligt läkaren hade jag inte
tillräckligt stora problem på jobbet för att hon skulle kunna hjälpa mig att slippa karensen om jag
sa upp mig. Detta skapade bara en ännu större stress och panik hos mig.

Jag som skulle hitta vad jag ville göra i framtiden och sakta men säkert
komma igång med det och finna en ro i min tillvaro medans jag kämpade mig fram
på jobbet. Hela den tanken sprängdes av att jag inte orkade göra annat än att jobba.
helt plötsligt skulle jag jobba 6 timmar varje dag och det kändes som en evighet. Två veckor innan
min semester började det och när jag väl kom fram till semestern så hade jag inga krafter kvar.
Började mina veckor med att SOVA...

Semestern i sig blev helt underbar och jag kunde efter mycket vilande njuta av
att vara FRI och då om någon gång förstod jag vad som behövde göras. Jag behövde hitta
ett annat jobb. Inte det lättaste när man kryper på knäna och inte har några högre tankar
om sig själv. Vad som hände när fjärde semesterveckan var över tänkte jag berätta om nästa vecka.
Jag kan säga så att det blev inte någon rolig historia alls och jag har nog aldrig haft så mycket
ångest i hela mitt liv innan jag ens klev innanför dörren. Hur mycket jag än försökte vara
positiv så gick det bara inte.

Tack för att ni är så underbara och orkar dela denna resa med mig. Jag har nämnt
det tidigare men alla era fina kommentarer värmer verkligen mitt hjärta.
Det var ingen rolig tid i mitt liv och ingen förtjänar att må så dåligt på grund
av ett jobb. Hoppas ni vill fortsätta följa min krokiga resa tillbaka.

Många kramar till er

#personligblogg #nouwbloggare #psykiskohälsa #utmattning

Gillar

Kommentarer

Jenniferssynpalivet
Jenniferssynpalivet,
Jag gick in i väggen 2015 och fick beskedet att jag led av utmattningsdepression. Jag känner av den än idag kan jag säga.. Jag tror inte man någonsin blir av med den eller hur man ska säga! Det kommer alltid vara ett ärr som kommer fram då och då!
nouw.com/jenniferssynpalivet
minasvarld
minasvarld,
Nej, tyvärr får man leva med det resten av livet. Ibland känner man bara att man hamnar där igen och det är jag rädd för måste jag säga.
Sviterna sitter kvar där de gör men man måste lära sig att leva med dem.
nouw.com/minasvarld
asemartensson
asemartensson,
Det är många som intr vågar dela med sig av sitt mående. Jag tycker de gör de bra ❤
nouw.com/asemartensson
minasvarld
minasvarld,
Tack fina du <3
nouw.com/minasvarld