Vad skriver jag just nu?

Minna har varit en person som jag gått hand i hand med nu i snart sex månader. Vi har en bit kvar innan vi ska skiljas åt och tur är det. Vi är nämligen inte klara med varandra ännu och först måste jag rädda henne för annars kan hon inte fortsätta leva. Vill ni veta vem hon är?

Tidigare har jag skrivit om att komma ur skrivkrampen och Hur jag kommer på mina bokidéer.
Jag har fått många frågor om mitt skrivande och de har handlat om genre, om jag är utgiven och vad jag skriver just nu. Det senare är vad jag tänkte skriva om i dag och det finns inget roligare att diskutera och skriva om än vad man skriver just nu. Jag bubblar av idéer, men just nu måste jag göra klart detta och det gör jag mer än gärna. Det har varit tufft, men jag måste bara få ur mig denna berättelse.

Får jag presentera Minna
Hon är superkvinnan som klarar allt. Hon lever ett perfekt liv tillsammans med sin man Robert och sina två barn. De bor i en fin villa i Älvsjö. De jobbar hårt och barnen idrottar. Så långt lever de ett bra liv där de älskar varandra. De är framgångsrika. Gör allt för sina barn. Har många vänner. Liver livets glada dagar helt utan problem, men livet är inte alltid vad det ser ut på ytan.

Minna har ingen kontakt med sin mamma och hon försöker vara den mamma hennes egen mamma aldrig klarade att vara. Hennes mamma var intresserad av sig själv och alkoholen, medan Minna gör allt för att henne barn inte ska sakna något. Minna vill göra allt lite extra och det ska inte finnas någonting som någon ska kunna klaga på hos henne. Hon jobbar hårdast. Hon får alltid beröm. Hon stör sig på andra som inte jobbar lika hårt. Hon vill ha ett perfekt hem. Fina kläder och en tillvaro som andra ska kunna vara avundsjuk på. Dessutom kan hon inte säga nej.

Utmattad, eller vaddå?
Det är en rolig berättelse att skriva, men det finns mycket som har gjort denna berättelse svår för mig. Från början var Minna väldigt lik mig själv och det var den berättelsen jag skulle berätta. Hur hon vandrade rakt in i den hårda väggen utan att ens fatta det själv. Det blev för jobbigt för mig. Det gick inte att skriva den berättelsen och därför fick hon en trasig barndom, en mamma som inte bryr sig, kollegor som tror att hon är en maskin och många andra egenheter som jag aldrig någonsin haft i mitt liv. Hennes upplevelser och fysiska problem är likt mina, men i en roman måste allt ställas till det yttersta.

Det är en roman om utmattning. Det är om en helt vanlig kvinna som lever ett helt vanligt liv utan något att klaga på. Plötsligt går det bara inte längre och hon fattar ingenting. Hon sk��ms!
Jag vet precis hur det känns och därför har det varit jobbigt att skriva denna berättelse, men på något vis måste jag göra det. Jag vill göra det!

Lämnat in och fortsätter skriva
Jag läser den sista kursen i kreativt skrivande och detta är vad jag skriver i den kursen. En roman och det är en häftig känsla att se hur den utvecklas. I går lämnade jag in 75% av mitt råmanus och det var en skön känsla som spred sig i kroppen efter det. Jag överlevde den tuffaste biten av manuset och det är när döden visar sig i dörröppningen. Den delen av berättelsen var tuff att skriva och efteråt var jag helt slut. Då var jag nära sanningen och det var tufft att återuppleva det. Nu återstår slutet av berättelsen och jag kan säga att det finna många tuffa passageräven där som jag måste igenom, men jag är taggad.

Jag har ställt till det rejält för Minna och hennes familj. Innan jag är klar vill jag såklart se till att hon kan fortsätta leva. Det kanske låter konstigt, men när man skriver en roman finns karaktärerna nära hela tiden och även om man i vissa stunder inte gillar dem så kryper de på insidan och ber om att bli hjälpta.
När man är mitt uppe i skapandet av texten tänker man inte på vad som skrivs. Att sedan läsa igenom det man skrivet kan göra att man funderar en hel del. Har jag verkligen skrivit detta?

Vi fortsätter ett tag till
Minna och jag fortsätter att hänga med varandra ett tag till. Vi ska nå ända till slutet tillsammans och jag vet precis vad hon ska få uppleva, det vill hon inte missa. Om Minna någonsin kommer att få spridas och läsas av flera har jag ingen aning om i dagsläget. Jag tror att många skulle behöva få bekanta sig med henne däremot. Hon är en fin människa som inte alls förtjänar det öde hon utsätts för.

Jag ska göra mitt bästa för att göra det så bra som möjligt. Mer kan jag inte göra.
Vill ni veta mer om Minna eller berättelsen är det bara att ställa frågor?
Jag gillar att prata, diskutera och skriva om detta. På något vis tröttnar jag aldrig.

Gillar

Kommentarer

Fnulan,

Jag kan tänka mig att det måste bli väldigt nära när du känner igen dig själv. Är det fel att skriva utifrån dig helt? Eller har jag missuppfattat uppgiften.

www.fnulan.se
minasvarld
minasvarld,
Jag bestämde mig från början för att berättelsen inte skulle handla om mig. Erfarenheterna är mina, men jag ville dra dem till det allra yttersta. Det är min egen lust att skriva om utmattning för att få berätta om erfarenheten jag upplevt. Däremot kändes det mer rätt att skapa någon som var mera extrem än vad jag är 😉
nouw.com/minasvarld
Madde,

Den där väggen är riktigt hård att gå in i, Det värsta är att man aldrig blir helt hel igen. Sårbarheten finns där hela tiden.-

www.nouw.com/madelena
minasvarld
minasvarld,
Usch ja! Den gör sig påmind i bland och skrämmer. Önskar att allt bara kunde vara som vanligt.
nouw.com/minasvarld
Mirre,

Att skrva om något som man samtidigt känner är väldigt likt sig själv kan göra att det kickar igång känslor på många olika plan

sweetwordsbymirre.com
minasvarld
minasvarld,
Ja, det är den tyngsta berättelsen jag skrivit för att jag måste gå igenom vissa jobbiga saker igen, men jag hoppas att det gör att det skapas ett djup.
nouw.com/minasvarld
Michelle
,

Tycker det var en väldigt lätt trxt o läsa o ville läsa mer 😊 den verkar bra 😊

minasvarld
minasvarld,
Kul att du gillade den 😊
nouw.com/minasvarld
Linda Odelmar,

Så klart att berättelsen blir lite mer känslonära när man skriver om något man själv har erfarenhet av

www.nouw.com/silverblomma
minasvarld
minasvarld,
Det är ganska självklart att det är lättare att skriva om något som man vet om, men det är en tung process och man måste vara beredd att gå igenom något jobbigt igen.
nouw.com/minasvarld
Elina,

Jag tror att man ofta väver in egna tankar och erfarenheter när man skriver, man kommer ju väldigt nära sina karaktärer och det är väl också bra så man kan leva sig in i sin egna text. Låter som det kommer bli en väldigt bra roman måste jag säga 😊

detkaosvikallarvardag.com
minasvarld
minasvarld,
Tack! Det var riktigt roligt att höra det <3
nouw.com/minasvarld
Amandamalmflod
Amandamalmflod,

Jag tror att ens egna känslor kommer automatiskt när man skrivare kan va bra att få med känns mer värkligt då:)

nouw.com/amandamalmflod
minasvarld
minasvarld,
Förhoppningsvis blir det mera trovärdigt bara man släpper på spärrarna och orkar skriva det
nouw.com/minasvarld
Diana Saeloen,

Jag har länge tänkt skriva något liknande, om en person som inte är jag men ändå är det...hur man överlevt 14 år av incest och hur det har påverkat och jag skriver mycket men just det har jag inte riktigt tagit mig för.
Jag hoppas att din bok om Minna ges ut, så att man får läsa den

nouw.com/fibrolivet
minasvarld
minasvarld,
Ibland kan skrivandet fungera som en sorts terapi för att skriva av sig. Däremot kan det väcka för många känslor. Hoppas att du en dag skriver din historia fina du <3
nouw.com/minasvarld