Vad skriver jag just nu?

Minna har varit en person som jag gått hand i hand med nu i snart sex månader. Vi har en bit kvar innan vi ska skiljas åt och tur är det. Vi är nämligen inte klara med varandra ännu och först måste jag rädda henne för annars kan hon inte fortsätta leva. Vill ni veta vem hon är?

Tidigare har jag skrivit om att komma ur skrivkrampen och Hur jag kommer på mina bokidéer.
Jag har fått många frågor om mitt skrivande och de har handlat om genre, om jag är utgiven och vad jag skriver just nu. Det senare är vad jag tänkte skriva om i dag och det finns inget roligare att diskutera och skriva om än vad man skriver just nu. Jag bubblar av idéer, men just nu måste jag göra klart detta och det gör jag mer än gärna. Det har varit tufft, men jag måste bara få ur mig denna berättelse.

Får jag presentera Minna
Hon är superkvinnan som klarar allt. Hon lever ett perfekt liv tillsammans med sin man Robert och sina två barn. De bor i en fin villa i Älvsjö. De jobbar hårt och barnen idrottar. Så långt lever de ett bra liv där de älskar varandra. De är framgångsrika. Gör allt för sina barn. Har många vänner. Liver livets glada dagar helt utan problem, men livet är inte alltid vad det ser ut på ytan.

Minna har ingen kontakt med sin mamma och hon försöker vara den mamma hennes egen mamma aldrig klarade att vara. Hennes mamma var intresserad av sig själv och alkoholen, medan Minna gör allt för att henne barn inte ska sakna något. Minna vill göra allt lite extra och det ska inte finnas någonting som någon ska kunna klaga på hos henne. Hon jobbar hårdast. Hon får alltid beröm. Hon stör sig på andra som inte jobbar lika hårt. Hon vill ha ett perfekt hem. Fina kläder och en tillvaro som andra ska kunna vara avundsjuk på. Dessutom kan hon inte säga nej.

Utmattad, eller vaddå?
Det är en rolig berättelse att skriva, men det finns mycket som har gjort denna berättelse svår för mig. Från början var Minna väldigt lik mig själv och det var den berättelsen jag skulle berätta. Hur hon vandrade rakt in i den hårda väggen utan att ens fatta det själv. Det blev för jobbigt för mig. Det gick inte att skriva den berättelsen och därför fick hon en trasig barndom, en mamma som inte bryr sig, kollegor som tror att hon är en maskin och många andra egenheter som jag aldrig någonsin haft i mitt liv. Hennes upplevelser och fysiska problem är likt mina, men i en roman måste allt ställas till det yttersta.

Det är en roman om utmattning. Det är om en helt vanlig kvinna som lever ett helt vanligt liv utan något att klaga på. Plötsligt går det bara inte längre och hon fattar ingenting. Hon skäms!
Jag vet precis hur det känns och därför har det varit jobbigt att skriva denna berättelse, men på något vis måste jag göra det. Jag vill göra det!

Lämnat in och fortsätter skriva
Jag läser den sista kursen i kreativt skrivande och detta är vad jag skriver i den kursen. En roman och det är en häftig känsla att se hur den utvecklas. I går lämnade jag in 75% av mitt råmanus och det var en skön känsla som spred sig i kroppen efter det. Jag överlevde den tuffaste biten av manuset och det är när döden visar sig i dörröppningen. Den delen av berättelsen var tuff att skriva och efteråt var jag helt slut. Då var jag nära sanningen och det var tufft att återuppleva det. Nu återstår slutet av berättelsen och jag kan säga att det finna många tuffa passageräven där som jag måste igenom, men jag är taggad.

Jag har ställt till det rejält för Minna och hennes familj. Innan jag är klar vill jag såklart se till att hon kan fortsätta leva. Det kanske låter konstigt, men när man skriver en roman finns karaktärerna nära hela tiden och även om man i vissa stunder inte gillar dem så kryper de på insidan och ber om att bli hjälpta.
När man är mitt uppe i skapandet av texten tänker man inte på vad som skrivs. Att sedan läsa igenom det man skrivet kan göra att man funderar en hel del. Har jag verkligen skrivit detta?

Vi fortsätter ett tag till
Minna och jag fortsätter att hänga med varandra ett tag till. Vi ska nå ända till slutet tillsammans och jag vet precis vad hon ska få uppleva, det vill hon inte missa. Om Minna någonsin kommer att få spridas och läsas av flera har jag ingen aning om i dagsläget. Jag tror att många skulle behöva få bekanta sig med henne däremot. Hon är en fin människa som inte alls förtjänar det öde hon utsätts för.

Jag ska göra mitt bästa för att göra det så bra som möjligt. Mer kan jag inte göra.
Vill ni veta mer om Minna eller berättelsen är det bara att ställa frågor?
Jag gillar att prata, diskutera och skriva om detta. På något vis tröttnar jag aldrig.

Gillar

Kommentarer