Våld innan läggdags

Är i sluttampen av andra omgången av redigeringen och det börjar hetta till ordentligt. Frågan är bara om det är så bra innan man ska gå och sova.

Ju längre in i berättelse jag kommer desto mer intensivt blir det. Slutet är nära nu och intensiteten blir bara tätare och tätare. Nästan så att jag sitter på helspänn själv.

Våld innan läggdags
Att skriva våldsscener kan vara krävande och det gäller att leva sig in i det man skriver för att det ska bli så bra som möjligt. Även om man aldrig upplevt det själv så kan man släppa loss fantasin. Man kan alltid fantisera om hur en sådan situation kan kännas och varje individ upplever saker på olika sätt. Även om det är påhittade karaktärer har de ett eget känsloliv och kan agera och känna precis på ett eget sätt. Det är det som är så häftigt med att skapa karaktärer, man kan ge dem egenskaper och ett känsloliv som är unikt.

Allt detta våldet då och att skapa otäcka scener, är det bra innan man ska sova?
Jag har egentligen aldrig påverkats så mycket av just våld i fiktionen. Det är spännande och otäckt, men jag har aldrig haft problem att släppa det efteråt. Kristina Ohlsson har en gång nämnt att man ska beröras av sin egen berättelse för då har man lyckats beröra en läsare. Det ligger mycket i det och när jag läser det jag själv skrivit så berörs jag och lider med min huvudkaraktär. Jag vill på något sätt hjälpa henne och även om våldet stegras så kan jag ändå trösta mig med att jag vet hur det kommer att sluta.

Omgången har lärt mig mycket
Denna redigerings omgång har lärt mig mycket och har väckt många tankar. Saker som måste skrivas om och har skrivits om. Scener som behöver bli tätare och utvidgas. Det är en spännande process och där kan allt hända. Det är först i redigeringen som berättelsen verkligen får liv sägs det och det ligger mycket sanning i det. Det kan vara tungt, men det är väl värt det när ändringarna kommer och det bara blir bättre och bättre.

Nu ska jag slipa på de tre sista kapitlen innan denna omgång är klar och av någon märklig anledning hamnar jag lätt med detta precis innan jag ska sova. Allt detta våldet och det jobbiga. Som tur är kan jag släppa det när jag stänger datorn för kvällen och då får Johannas öde vila. Ganska skönt måste jag säga för om jag skulle gå runt med hennes öde i mitt huvud hela dagarna skulle det bli riktigt jobbigt.

Nu ska jag avsluta denna omgång och sedan får det vila några dagar innan det är dags att börja om från början igen. Hur många omgångar det blir kan man aldrig veta och det gör skrivandet så spännande.

Kram Mina


Gillar