Veckans fem positiva

Vad vore livet utan positivitet?

Veckorna rullar på och våren står och stampar. Solen skiner och det är med en härlig känsla som vi snart kan välkomna våren på riktigt. Denna vecka blev tung och jag orkade inte riktigt med, men det gick det också.

Veckans fem positiva
Denna vecka blev inte riktigt som jag tänkt mig, men ibland blir det bara så. Det ena efter det andra hände och sedan tog energin slut. Jag dansade runt på isen i skogen och sedan blev det soffläge. Det är så här det blir ibland och det gäller bara att hänga med. Huvudet upp och fötterna ner. Mitt i det kommer ljusglimtarna och då gäller det att fånga dem och njuta riktigt mycket. Jag är helt klart på väg åt rätt håll. Ibland halkar jag bara ner i diket lite grann. Just därför är det så viktigt att lyfta dessa fem positiva.

Innebandy
Då kom jag äntligen iväg och så roligt jag hade. En timme då jag bara fick tänka på mig själv och jag insåg hur kul det är med innebandy. När jag var yngre spelade jag i flera år och detta fick mig att komma ihåg det roliga med det. Det blir helt klart fler träningar med det där härliga gänget.

Fotografering
Det här gör jag alldeles för sällan och behöver mer av detta. Denna gång var det fotografering av en cheerleadinguppvisning och så blir det även nästa helg. Riktigt roligt måste jag säga och nu har jag över 500 bilder att gå igenom och välja ut.

Hörde skriket
Kroppen började viska redan förra veckan, men jag valde att inte lyssna. Denna vecka höjde kroppen rösten rejält och även om jag inte kan lyssna fullt ut just nu så hörde jag skriket. Det kom i form av feber och hjärntrötthet. Jag känner igen det väl och jag valde att lyssna. Det är tyvärr inget som går över fort, men med medvetenheten så är det enklare.

Vågar säga ifrån
Mycket har hänt senaste tiden och det kommer dröja länge innan det blir som jag vill. Denna vecka satte jag ner foten ännu en gång och sa ifrån. Jag vågade stå upp för mig själv för att få saker att fungera utan att behöva anpassa mig hela tiden. Någon gång måste något få passa mig och inte alla andra.

Välgörande skogspromenad
Även om jag trodde jag skull halvt slå ihjäl mig under promenaden så var den välgörande. Den var precis vad jag behövde just då och nu längtar jag till det går att springa i skogen igen.

Tack för denna vecka!
Först ska jag njuta av söndagen och det fina vädret, men sedan säger jag tack och hej. Lite för mycket för min smak denna vecka, men jag bär med mig en hel del bra saker. Saker som förtjänar en klapp på axeln trots allt. Nu blickar jag framåt till en vecka där vi ska fira en tolvåring i familjen. Vi ska göra comeback och sedan ska vi få ihop schemat för familjen. Det är inte alltid det enklaste och många gånger är det svårt att räcka till. Däremot är det roligt.

Med spänning ser jag fram emot morgondagen och vad den bär med sig. Den är ett oskrivet blad och vad som helst kan hända. Det är vad som gör livet så spännande. Det vi inte klarade idag kan bli fullt möjligt i morgon och det gäller att aldrig ge upp. Ger vi upp förlorar vi en del av oss själva och det är livet alldeles för värdefullt för. Det bästa har inte hänt ännu och jag väntar med spänning. Njut av lovet och lev NU. Tiden kommer aldrig åter och det gäller att göra det allra bästa av vår tid på jorden. Vi behöver känna att vi lever och inte bara överlever.

Ha en fantastisk vecka!

Kram Mina


Gillar