Vem är jag när stormen är över?

Stormarna i livet kan avlösa varandra och det är först efteråt som man kan veta hur allt blev. Mina stormar har pågått i flera år nu känns det som och jag vet aldrig när de är över, men en sak vet jag och jag vet vad jag vill.

För ett år sedan skrev jag om samma ämne och med lite distans till det som hade hänt då kan jag nu svara på frågan --> Vem är du när stormen är över? I detta fallet ställde jag frågan till mig själv och det var intressant att läsa hur jag resonerade då, helt ovetande om vad som skulle hända sedan. Frågan är bara vad skillnaden mellan då och nu är?

Vem är jag när stormen är över?
En sak som jag lärt mig här i livet är att ingenting är evigt. Inte sorgen, inte kampen och inte heller livet. Man ger upp kamper och det känns som att man förlorar, man kämpar för något som aldrig kommer att fungera och sedan lämnas man kvar i en tomhet som skapar en hel del tankar. Jag har kommit en bit in i livet och borde väl ändå ha kommit längre i allt? Men trots allt har jag inte det och nu känner jag att det är god tid att en gång för alla fundera på vem jag blev när stormen är över.

För ett år sedan beskrev jag mig själv så här:
"Utan behov och enbart lever för att andra ska må bra. Jag gick upp på morgonen och önskade mig en dag utan tårar, en dag utan bekymmer och oro. Framför allt önskade jag mig en dag där jag bara kunde få göra något roligt utan att må dåligt. det jag kom fram till bara var att jag inte längre visste hur man har roligt..."
Hjälp! Är jag likadan nu och vad ska jag göra å detta?

Stormen går över och då börjar det
Efter stormen förra året hoppades jag att allt skulle vända och att vi skulle få leva ett stilla liv, den önskningen gick inte i uppfyllelse. I och för sig kan jag säga att det blev aldrig lika illa. Ni som följt mig länge vet hur jag kämpat tillsammans med min dotter för att hon ska må bra och mitt i allt kan jag säga att jag ändå lyckats. Hon är tonåring och det finns mängder med saker att handskas med, men hon mår så mycket bättre nu. Efter den stormen lämnar det mig i mig själv och det är inte alltid det roligaste. Nu ska jag rädda mig själv också. Hur sjutton gör man det?

När en storm var över fortsatte nästa och så har det rullat på nu i ett år. Det ena efter det andra och sedan blev allting kaos samtidigt. Vissa av oss reste sig snabbt, men jag är nog lite tom om jag ska vara ärlig. För efter stormarna har jag tappat bort en del av mig själv. Den delen som gör att jag kan njuta av livet. Jag gör saker jag tror är roligt och sedan tycker jag inte att det är det och då blir jag besviken. Så, vem är jag då när denna storm är över?
Det kan jag inte svara på nu för det blåser fortfarande för hårt för att jag ska veta det. Man förändras efter stora stormar i livet och jag vill tro att denna gång kommer jag göra det till det bättre. Mina ögon är öppna och saker som hänt har fått mig att fundera. Visst har jag förändrats efter allt, men jag vet att jag blivit mycket starkare och ibland tror jag att jag kan klara vad som helst.

När den här stormen är över ska jag tänka på mig själv. Jag ska hitta den där lyckan som bor i mig och jag ska hitta den där positiva människan som kan skratta på riktigt. Jag är skyldig mig själv tid och energi att må bra. Det är en förändrad människa jag tittar på i spegeln på morgonen, både på insidan och utsidan. Det är då jag inser att jag ändå kommit långt och att jag inte tänker ge upp om mig själv. Ingenting är evigt och inte heller livet, därför ska jag LEVA i fortsättningen. Stormar kommer och då får man hantera dem, men jag ska göra det med en tro på mig själv och en känsla av att jag faktiskt duger som jag är.

Kram Mina


Gillar

Kommentarer