Vilken urladdning

Vad var det som egentligen hände denna vecka? Den rusade ifrån mig och det kändes som torsdagens skogspromenad hela veckan. En slank jag dit och en slank jag hit sedan rakt ner i diket.

Det finns mycket att bära på här i livet och vi alla vandrar på ett minfält. Det är lätt att halka lite snett ibland och sedan blir det svårt att rätta till stegen. Det kan sluta med en urladdning, men ibland behöver vi det också.

Vilken urladdning
I torsdags behövde jag en paus efter ett möte på jobbet. Eftersom jag satt hemma och jobbade drogs jag ut till skogen. Har inte promenerat där på väldigt länge och när jag väl kom en bit ångrade jag mig. Det blev ett väldigt slankande över isen. Vägen var på vissa ställen lerig och på andra var det bara is. När jag kom till en backe tänkte jag att det bara var att gå på sidan, men det blev en rejäl utmaning kan jag lova. Jag fick greppa tag i en gren på vägen upp för att inte glida hela vägen ner igen. Till slut skrattade jag bara och försökte undvika diket.

Diket fick vänta tills jag kom hem då kroppen sa att det var dags att vila. Med lite feber och huvudvärk sjönk jag ner i soffan. Vilken urladdning! Allt som varit sista tiden och allt jag burit på mynnade ut i snurrig skalle och totalt stopp i varenda led i hela kroppen. Då var det bara att sova som gällde. Jobbet fick vänta och efter flera timmars sömn kändes det lite bättre. Det var en urladdning som behövdes och det fick bli en hel kväll bara i soffan. Inte alls i min smak, men det var det enda jag kunde göra.

När kroppen talar då lyssnar man
Jag lever kanske inte alls som jag lär alla gånger. Denna gång hade jag däremot inget val. Vad febern berodde på vet jag inte och den kanske bara var ett sista sätt för kroppen att säga stopp. NU räcker det!
Har en del jag lovat göra i helgen annars ska jag nog bara vila och ta det som det kommer. Det kan vara riktigt skönt det också för vi alla behöver det ibland. Sista tiden har varit stressig och efter alla stora beslut under hösten och vintern kom det några fler. Då gällde det att sätta ner foten för att upprätthålla någon typ av stolthet för att inte utnyttjas ännu mer.

Inga storslagna planer denna helg med bubbel och teater. Nej, i stället blir det fotojobb och sedan bara vara hemma i lugnet som gäller. Det är något varje helg framöver och då gäller det att orka med. Mycket roligt med fotografering, tävlingar och planering. Det vill jag verkligen inte missa. Sätter mig ner och skrattar åt mitt försök att leka räven raskar över isen i skogen och får vara glad att jag kom hem utan att bryta benen. Får bli andra promenader ett tag innan isen försvunnit.

Ha en riktigt skön helg!

Blev inga bilder på isen i skogen för just då behövde jag båda armarna för att kunna dra mig upp när jag höll på att glida ner för backen.

Kram Mina


Gillar