Livet börjar kännas en aningens slentrianmässigt och det är inte riktigt min grej. Dag ut och dag in. Samma sak varje dag. Läsa text, ändra och läsa igen. När ska det ta slut?

Tredje veckan med redigeringsarbete har inletts och det känns som att jag kan den där texten utantill snart. Trettio sidor text. Trettio sidor ord. Trettio sidor som jag skriver om. Skriver om igen och till slut ändrar lite till. Jag borde vara van detta för redigering är en stor del av det textarbete jag håller på med hela tiden men detta börjar blir tråkigt.

Tröttnat en aning
Allt i mitt liv just nu handlar om detta. Varje dag är likadan och det passar mig inte alls. Jag har börjat drömma om äventyr och att bara kunna gå utanför dörren för att göra något annat känns som en välsignelse.
Sista tiden har det tyvärr inte blivit mycket av det bara. Det blir mycket sittande framför datorn och pauserna blir inte många men jag kan lova att jag ser ett ljus i tunneln. Hoppas bara inte att det är tåget som kommer.

Jag känner mig tjatig. Jag känner mig trist och jag längtar ut.
När allt detta är klart då ska jag leva, så gott det går under en pandemi. Är det något jag lovat mig själv är det att inte skriva om denna pandemi här i någon större utsträckning för den tär på mig för mycket ändå. Det börjar däremot att bli jobbigt att alla dagar är likadana. Jag vill ut, jag vill uppleva saker och jag vill bara leva.

Ljuset finns där, jag måste bara se det
På söndagar när jag gör min positiva lista försöker jag verkligen att inte tänka på detta. Jag vill vara positiv och har lovat mig själv att jag ska vara det. Därför tänker jag inte låta denna tristess få förstöra för mig. Vissa dagar är riktigt tuffa. De enda människorna jag träffar är familjen och jag saknar det sociala umgänget alldeles för mycket vissa dagar. Kommer på mig själv med att prata hål i huvudet på människor jag möter på affären som jag känner och jag vet att detta måste få ett slut.

Denna vecka ska jag lämna in den slutgiltiga versionen av uppsatsen och det ska bli oerhört skönt att slippa den sedan. Det är en hel del redigeringsarbete kvar och jag är helt less på den, men jag måste igenom detta för att finna ljuset. Det finns där och jag vet det. Jag lovade mig själv att fira om jag överlevde detta och visst kommer jag att överleva. Jag kanske behöver vila ett tag efter detta för att komma igen, men det kommer att gå bra. Jag känner mig trots mitt gnäll positiv och nu börjar jag se fram emot andra saker. Nya kurser. Färdigställande av manuset till romanen och förhoppningsvis annat som tar mig bort från studierna för ett tag.

Det finns mycket jag vill göra och uppleva. Just nu är det svårt, men vi måste tro på en bättre tid längre fram. en tid där vi kan mötas igen. En tid att får uppleva nya saker. Jag börjar nästan sakna den där tiden då kalendern var överfull med aktiviteter som jag inte riktigt orkade med. Jag tror att jag fungerar bäst då. När livet rullar på och man kan längta efter lite lugn och ro. Detta stiltje och denna tristess fungerar inte alls för mig.

Har lagt 2020 bakom mig men ändå finns det saker jag hänger fast vid.

När jag gjorde en tillbakablick på bloggen hittade jag de mål jag satte upp för 2020. Inga löften utan egentligen ganska sunda mål för ett år jag verkligen trodde på. Då fick jag idén att se vad jag egentligen har klarat av. Kanske var det så att jag ändå, trots ett tufft år, lyckats med saker jag inte trodde.

Inga löften, bara mål
För flera år sedan slutade jag med nyårslöften. Jag höll dem aldrig och jag kände att det inte spelade någon roll att ens försöka. I stället funderade jag på vad om kunde bli bättre och klarade jag det inte under året fanns det ett nytt år som kunde ta vid. I början av förra året skrev jag ett sådant inlägg och när jag i dag läser det inser jag att jag faktiskt lyckas med en del saker utan att ens ha tänkt på det.

Jag ville träna mer, umgås med nära och kära oftare, vara snällare mot mig själv, bli mer positiv, inte döma mig själv så hårt, fotografera mer, minska stressen och leva mer. I stort var dessa mina mål för 2020 och de känns logiska och sunda. Jag skippade helt löften om viktnedgång och sundare vanor. Så här gick det!

Vissa saker blev svåra, andra kom av sig själv
Året började skakigt men ändå kändes det bra. Jag upptäckte att träningen blev min medicin och nog tränade jag mer. Vissa veckor blev det fem dagar i veckan och det kändes underbart. Sedan kom det en tid där allt var jobbigt och vissa dagar orkade jag knappt stiga upp. Ändå fortsatte jag att träna.
Att inte döma sig själv för hårt och vara snällare mot mig själv är något jag är riktigt dåliga på att uppfylla. Kraven på mig själv är alltid för höga men i många fall tar de mig vidare och dit jag ska. Trots det behöver jag vara snällare mot mig själv och det målet har jag inte uppfyllt.

Att vara mer positiv var många gånger svårt och det är något som inte fungerat detta år. Jag behöver bli mer positiv och det är något jag tänker jobba hårt på under 2021. Jag såg fram emot en tid med socialt umgänge, sedan kom Corona och då var det inte enkelt att kunna umgås. Vilket sabbade helt det målet.
I vissa perioder gick det flera månader innan vi kunde träffa mina föräldrar och vi fick fira födelsedagar på andra sätt än vad vi hade tänkt oss. 2020 var inte året då vi umgicks, det var året då vi höll oss borta från varandra. När vi återgår till en social tid igen finns det många människor jag gärna träffar.

Stress, press och skippade löften
Jag har stressat, jag har pressat mig själv och jag har lidit. Precis raka motsatsen till vad jag skulle göra för att må bra. Studierna blev tuffa, tiden räckte inte till och jag klarade precis deadlines med andan i halsen. Så mycket fr att stressa mindre för att kunna leva. Leva blev det inte mycket av heller. Visst har jag levt men jag har långt i från kunnat göra det jag ville. Jag ville uppleva saker. Resa. Träffa människor. Njuta av sommaren.
Jag har gjort detta men inte i den utsträckningen jag ville. Jag har inte ens kunnat jobba.
Jag slutade helt att fotografera i perioder för att jag inte tyckte det var kul.

Sedan var det de där skippade löftena. De löften som många dras med. De löften som jag skippade.
I dag är jag glad att jag skippade de där löftena och tog det som det kom för jag behövde inte löfte om viktnedgång och sundare vanor. Jag drabbades av aptitlöshet, träningslust, ångest och när sommaren kom funderade jag p vad som hade hänt. Kläderna hängde och jag kunde inget annat än att le. Något jag velat i många år hade blivit sant utan att jag ens tänkt på det. Jag hittade träningen, jag hittade formen och aldrig har jag varit starkare och mår så bra fysiskt. Det mentala får jag jobba hårdare med men i dag mår jag riktigt bra, trots allt.

För att summer detta kan jag säga att jag ändå lyckats med en hel del saker. I målen fanns även att jag ville skriva mer och det har jag verkligen gjort. Jag har skrivit 1,5 roman och är oerhört stolt över det.

Nu har vi klivit in i 2021 och jag skippar alla löften även i år. Mitt mål detta år är att må bra, att min familj ska må bra och att vi till slut får leva i en värld utan dessa begränsningar. Självklart har jag andra drömmar om lycka och välgång men de får komma som en bonus. Jag släpper kraven och försöker leva, jag ska verkligen göra allt jag kan för att lyckas med det.

Avsaknaden av positivitet och för mycket jobbigt i livet var det som gjorde att jag inte bloggade på fyra månader. De månaderna saknade jag många gånger att kliva in i bloggen och bara ventilera. Vända och vrida och delta i den fina gemenskapen. Men det gick inte och jag ångrar inte mitt beslut. Nu är jag däremot rejält taggad istället.

Nu ska jag inte skriva om mitt blogguppehåll. I stället tänker jag skriva om positiviteten och vad den betyder för mitt liv. Det kan låta lite märkligt eftersom vi alla behöver positivitet för att kunna leva. För mig har den många gånger varit avgörande i hur mina dagar varit och ett sätt att komma ur en svacka.
Tidigt i mitt bloggande bestämde jag mig för att vara positiv. Visst kommer det en del bitterhet i bland och ibland behöver man bara häva ur sig saker men mitt motto är att vara positiv. Även om livet känns hopplöst och vad man än gör så blir det fel så finns det positiva saker att ta fram. Det är egentligen det som är grejen...

Helvetet gör att du kommer till nästa nivå
Jag har gått igenom mycket i mitt liv, både bra och dåligt. Med- och motgångar, himmel och helvete. Trots det står jag här i dag och tycker att många stunder i livet är fantastiska. Tänk vilken lycka att få vakna upp varje dag, tänk att ha två friska barn, tänk att få vara nära dem, säga god natt till dem och få dela sitt liv med de bästa människorna som finns. Borde man inte kunna se livet från den ljusa sidan då?

Jag har förlorat människor jag älskar men livet har gått vidare, jag har gråtit mig igenom dagar och känt att livet är över men tårarna tog slut och det fanns en morgondag. Stupet har varit nära, energin har tagit slut och tron på mig själv har försvunnit många gånger men här är jag, starkare än någonsin. Jag pluggar det jag vill, strävar efter min dröm, har mat på bordet, en familj som älskar mig och en varm säng att krypa ner i. Kan jag klaga då?

Jag har redan varit på botten men lyckats tagit mig upp och nu tänker jag inte hamna där igen. Jag tänker stånga mig blodig för att klara mig och är det något jag är säker på så är det att jag aldrig ger upp. ALDRIG!
Däremot behöver jag bli bättre på saker. Vara snällare mot mig själv, acceptera mig själv, se ljuset i stället för mörkret och ta saker för vad de är. Jag söker det vackra, det som får mig att må bra, det fina i min närhet och det positiva i mitt liv. Jag vill vara stolt över mig själv för saker jag klarar av och det som inte går i dag kan fungera i morgon. För i morgon är en annan dag och ingenting är evigt, inte heller motgångarna. Varför kan jag inte bara vara glad över det?

Ljuset finns om vi bara ser det
Är glaset halvfullt eller halvtomt?
En svår nöt att knäcka men det finns mycket vi kan anstränga oss för att se. Till att börja kan man välja en positiv väg i livet och tackla det negativa när det kommer. Förra året funderade jag många gånger på om jag ens skulle överleva nästa dag men jag lyckades resa mig även denna gång. Nu är jag både starkare och modigare. Redo för nästa utmaning och är det någonting jag bär med mig från förra året så är det verkligen att ingenting är evigt och att jag kände mig stolt efter att ha kommit ur helvetet. Jag klarade det! Vilken känsla.

Jag klev in på en positiv bana för flera år sedan men det har tagit tid för mig att än en gång hitta rätt. Livet vändes upp och ner men vi kom ur det också. Starkare. Modigare. Mera sammansvetsade än någonsin.
Jag har fortfarande dåliga dagar men livet känns mycket enklare. Vissa dagar gråter jag. Vissa dagar bryter jag ihop men då gör jag plats för något bättre och roligare. Nytt och bättre.